Överstelöjtnant “Brigadgeneral” Wendell W. Fertig

Detta är ett utvalt foruminlägg författat av användaren McCoy den 13 februari, 2006.

”Guerilla operations in the Philippines is not possible at this time.” – General Douglas MacArthur. Strax after det att han hade anlänt till Australien efter sin flykt från Filippinerna i mars 1942 uttalade han de orden. Vad han dock inte hade räknat med var beslutsamheten hos en överstelöjtnant i USA’s arméreserv, ingenjörstrupperna vid namn Wendell W. Fertig som vägrade att ge upp när Mindanao slutligen föll i maj 1942.

Wendell W. Fertig var en civil byggnadsingenjör som hade arbetat under flera år på Luzon och hade under den tiden kommit att lära känna Filipinerna och deras mentalitet väl samt det hade även gjort att han hade en god lokalkännedom och var respekterad av det Filippinska folket. Hans specialitet hade varit att konstruera broar och han hade även hjälpt till med att bygga större byggnader och även vägar under sin tid som byggnadskontraktor.

När så Japan började segla upp som ett hot i Stilla havet 1941 så började USA’s armé rekrytera civilister genom att dela ut officersfullmakter. Fertig var en av de som ställde upp för sitt land och tog tjänst i reserven och blev tilldelad graden som armékapten och placerades i ingenjörskåren. Så kom då den 10:e december 1941 då de Japanska styrkorna anföll och sedermera landsteg i Lingayen bukten. Fertig fick i uppdrag att spränga broar för att göra det så svårt som möjligt för Japanerna att avancera, i flertalet av fallen så rörde det sig om broar som han själv hade byggt under sin tid som civil, ödets ironi men vem vet bättre en bros svaga punkter än den som har konstruerat den. Det kom att visa sig att han var minst lika skicklig på att demolera som han var på att bygga och över det efterföljande halvåret kom han att befordras två gånger av generalmajor Edward P. King Jr. När Fertig inte kunde göra mer för försvaret av Luzon så blev han förflyttad av King till Mindanao och ställdes under brigadgeneral William F. Sharp’s befäl på temporära order då King saknade befogenhet att permanent förflytta Fertig. Strax därefter så kom då Sharp’s kapitulation i maj 1942 men Fertig och de flesta av hans manskap valde att istället för att lägga ner vapnen fly till bergen i hopp om att på något sätt kunna göra livet surt för de Japanska styrkorna. Till sin hjälp hade han sin goda lokalkännedom om även Mindanao.

Väl uppe i bergen så sammanstrålade han med andra soldater som också hade tagit chansen med bergen istället för att lägga ner sina vapen, främst Filippinska soldater men även Amerikaner tillhörande armén, marinkåren och till och med flottan. Allt eftersom så sammanstrålade det även soldater från de omkringliggande öarna. Fertig insåg på ett tidigt stadium att om han skulle föra ett gerillakrig mot Japanerna så skulle han behöva stöd från lokalbefolkningen och ett starkt ledarskap. Nu var det dock ingen av de officerare som hade anslutit sig till Fertig som kände sig manad att axla ansvaret så han tog helt enkelt befälet. Tack vare sin kännedom om Filippinerna så insåg han att lokalbefolkningen inte skulle bry sig om en så pass lågt rankad officer som en överstelöjtnant så han befordrade sig själv till brigadgeneral och 1:a oktober 1942 så bildade han USFIP (United States Forces in the Philippines) bestående utav fem officerare och 175 mannar från alla de olika vapenslag som hade anslutit sig, både Amerikaner och Filipiner. Han skulle komma att visa sig vara en dynamisk befälhavare med precis rätt grad av flexibilitet och en stark karisma och ett ännu starkare självförtroende. När MacArthur slutligen återvände så bestod USFIP av nästan 40 000 man.

fertigFrån början så var de dåligt utrustade och fick leva av vad landet kunde tillföra dem. Men de hankade sig fram och drygade ut sin utrustning och vapenarsenal med det som de kom över i samband med räderna mot de Japanska styrkorna. Man lyckades även bygga ihop en kortvågsradio med hjälp utav delar från bland annat en filmprojektor och en generator som de drev med hjälp utav alkohol som de destillerade själva från kokosnötter och ananas. Man fick kontakt med SWPA (South West Pacific Area) högkvarteret med hjälp utav sin radio men det tog lång tid innan SWPA ens trodde på att Fertig var den han utgav sig för att vara och sedan så stack det förmodligen i ögonen på MacArthur att Fertig höll på med precis det som han hade sagt var omöjligt att göra på Filippinerna, Fertig’s självbefordran till brigadgeneral togs inte heller emot med någon större glädje hos SWPA. Fertig kunde dock förse SWPA med en hel del viktig information om hur stridsordningen hos de Japanska styrkorna på Mindanao såg ut och vars de var stationerade med mera. Till slut så gick SWPA med på att erkänna USFIP och Fertig förutsatt att de var enade under en och samma ledare och inte undergrävde det lokala civila styret. Information var det som ansågs viktigast att ordna och räder bedömdes vara av underordnad betydelse. Fertig’s order var att ”Inte iscensätta offensiva aktioner mot fienden” men Fertig menade på att fienden inte hade fått samma order.

Men i och med erkännandet kom nödvändigheten med att förse USFIP med förnödenheter och man smugglade med hjälp utav USS Narwhal (en ubåt som hade blivit ombyggd för att kunna agera som fraktbåt och iscensättande av infiltrering på öarna) in guld, mat, mediciner, vapen & ammunition (främst .30 cal US M1A1 Carbiner), kläder och radiosändare med nya riktiga koder. Viktigast var medicinen då i stort sett alla hade malaria vid det här laget och guldet som användes till att betala skulder till lokalbefolkningen. Fertig hade handlat förnödenheter från dem med hjälp utav IOU lappar. Och när han sen kunde betala igen skulderna med hjälp utav hårdvaluta så ökade hans kredibilitet enormt och han inte bara fick lättare att få tag på förnödenheter utan det började även strömma till mer mannar som anslöt sig till USFIP som började växa kraftigt. Med i sändningen så var det tändstickor, cigaretter, godis och andra små triviala saker med det gemensamma att de hade trycket ”I shall return” (MacArthur’s löfte) på sig och de delades ut till lokalbefolkningen och fungerade som en enorm moralhöjare till Japanernas förtret.

Fertig lyckades även ena flertalet lokala gerillagrupper under sitt befäl trots att de tidigare hade kämpat minst lika mycket mot varandra såsom emot Japanerna. Och han bildade en egen ingenjörskår, kommandoskola, kommunikationsnätverk, arbetskraft och till och med en lokal ”regering”.

1945 så fick USFIP nya order från SWPA att trappa upp sabotageverksamheten och störa de Japanska styrkorna så mycket som möjligt som en förberedelse inför den kommande Amerikanska invasionen. När så kampanjen startade så lyckades USFIP i ett tidigt skede med att erövra ett Japanskt flygfält så att trupper och materiel kunde flygas in via det flygfältet och på så sätt breddades brohuvudet och överhuvudtaget så kortades kampanjen ner drastiskt på grund av just USFIP’s aktiviteter. En liten men ack så rolig detalj är att när MacArthur slutligen klev iland på Mindanao så möttes han av styvt 30 000 uniformerade mannar ur USFIP som stod uppställda och ett USFIP arméband som spelade Stars and stripes. Dessutom så var de iförda helskägg eftersom hygienartiklar under hela tiden hade varit bristfällig. MacArthur skall visst ha sagt ”They were filthy, and they were lousy, and they stunk. And I loved them.”

Fertig valde efter kriget att fortsätta inom armén och hans erfarenheter om gerillakrigföring visade sig vara vitala för armén och han fick föra befäl över 10th Special Forces Group (regementes storlek) under brigadgeneral Robert McClure. Han blev slutligen befordrad till överste innan han avslutade sin militära karriär och återupptog sin byggnadsingenjörskarriär. Dock så var han fram till sin död 1975 en frekvent besökare på John F. Kennedy Special Warfare Center and School, Fort Bragg där han var en välkommen syn.

Som en fotnot så kan ju nämnas att Fertig aldrig blev befordrad till en högre rang än överste av armén trots att han i sin karriär förde befäl över mer mannar än vad en generalmajor normalt gör som för befäl över en division.