Finnar i den röda armén

Här diskuteras allt det som berör Andra världskriget i allmänhet.
Skriv svar
Användarvisningsbild
Ribbentorr
Menig
Menig
Inlägg: 54
Blev medlem: 05 apr 2005 00:03
Kontakt:

Finnar i den röda armén

Inlägg av Ribbentorr » 22 aug 2005 17:56

Hur många finnar deltog frivilligt i den Röda armén? Jag har hört att det handlade om ett hyfsat stort antal. Kan det stämma?
Magnus Fältman

von Adler
Korpral
Korpral
Inlägg: 188
Blev medlem: 10 aug 2005 11:45
Kön: Man
Från: Jämtland
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Generellt intresse
Ort: Östersund
Kontakt:

Inlägg av von Adler » 23 aug 2005 08:09

Det beror på om du räknar Fjärrkarelfinnar och karelfinnar eller bara finska medborgare.

Kuusinens regering hade en legion av finska exilkommunister på c:a 1000 man har jag för mig.

Användarvisningsbild
Das Reich
Korpral
Korpral
Inlägg: 103
Blev medlem: 26 dec 2004 17:38
Ort: Finland
Kontakt:

Inlägg av Das Reich » 25 aug 2005 21:51

Kalle Ahonen, Karl Ottovits, Walter Valli är några kända finska officerare i den Röda armén. I den sovjetiska 71. divisionen fanns många finnar och kareler ledda av Akseli Anttila. Kapten Poikolainen var bataljonschef tillsammans med Kapten Paavo Kataja av den 71. divisionen. Jag kan ha förvirrat ihop det hela. Kanske någon som kan rätta mig? Det fanns hur som helst en hel del finnar i den Röda armén.

Mer information:

When the Soviet Union invaded Finland on 30 Nov 1939, its excuse for doing so was to liberate the people of Finland from its capitalist oppressors. On the very next day was announced the founding of the People's Government of Finland, Finnish emigrant communist Otto Wille Kuusinen as the Prime and Foreign Minister (this 'government' is also known as the Government of Terijoki, after the Finnish seaside resort-town nearby the Fenno-Soviet border, where Kuusinen's government was allegedly founded).

The Soviet Union promptly recognized Kuusinen's crew as the one and only government of Finland, and made a Treaty of Friedship and Co-operation with it. Stalin could announce that Soviet Union has excellent realtions with the 'real' representatives of Finnish people. Of course, both Kuusinen's government and its Army were both carefully planned in advance by Stalin and his cronies to act as the fig-leaf of the Soviet aggression.

The Army is organised

A government has to have a military force. Thus was born the curious and short-lived footnote to the history of the worlds armed forces, that was the Peoples Army of Finland. On 1 Decemberr 1939 was founded what was called the Ist Finnish Army Corps, which was directly under the Peoples Comissar of Defence, Marshal of the Soviet Inion Kliment Voroshilov. Its mission was to "bring the flag of the Democratic Republic ofFinland (as Kiisinens government was to rename Finland) to the Finnish capital, for the joy of all the workers and the dread of all the peoples enemies".

The commander of this corps was another emigrant Finn, kombrig (a rank used in the Red Army before the introduction of general-ranks in 1940, equivalent to brigadier) Akseli Anttila, who was also the Minister of Defence in the Kuusinen's government. It had 22 594 men in two divisions, tank regiment and a fighter squadron. However, this corps was not used in fighting in the early stages of the Winter War. Anttila's corps was spared to be used in the expected victory parade at Helsinki, and it was strictly forbidden to use it in the front. After the start of war further People's Army divisions were founded, but they didn't belong to the Anttila's corps. The 3rd Division was formed in northern Karelia, but it was and remained under-strength. In far north was founded the 4th Division, but it never reached operational status.

It was originally intended that the People's Army of Finland would field some 80 000 men, but it never came even near. It was supposed to get its men from the Finns and Finnish-speaking peoples living in Soviet Union, and once the war started, it was expected that tens of thousands of Finnish soldiers would desert to join its ranks. But after the Stalinist purges of late 1930s there weren't that many Finnish-speakers left, and even the exile Finnish Communist Party was purged almost to extinction. Thus many purely Russian, Ukrainian and Bielorussian men found themselves impressed into the People's Army. Finally about half of the Army's manpower was non-Finnish, and it didn't considerably help that in an ironic reversal of Stalin's national policy many of the non-Finns in the Army had their names changed into Finnish ones. And the Finnish deserters never materialized.

It was especially hard to find Finnish officers for the Army, and the Gulags were scraped clean of any men that could pass themselves as Finnish officers. The CO of the 1st Division was a Russian Aleksei Gretshkin, as was the CO of the 2nd Division, Georgij Zverev. The CO of the under-strength 3rd Division was Finnish Toivo Tommola, as was the CO of the 4th Division Albert Saviranta (aka. Väinö Alanne), but this latter formation existed only on paper.

People's Army's uniforms were different from the Red Army ones. They consisted mostly of items that came from the captured Polish Army stocks, but the badges of rank and other insignia was the same as in the Red Army. Its other equipment, like weapons, was wholly of Soviet origin. People's Army units had also heavy weapons, like artillery and tanks.

Combat - and the end

As said, it was strictly forbidden to use the People's Army troops in fighting, which naturally made its leadership quite unhappy once it became clear the war would be prolonged. The men had to contend themselves with rear security duties and field exercises. However, in the latter stages of the war some People's Army units were allowed to fight. For a short period of time the units of the 3rd Division fought on the northern shore of the Lake Ladoga, and on the Bay of Viipuri the Corps artillery took part in the fighting. After the Winter War ended on 13 March 1939, the People's Army was quietly disbanded.

Fokkerdr1
Korpral
Korpral
Inlägg: 147
Blev medlem: 04 nov 2005 17:52
Kön: Man
Från: Uppsala
Militär Grundutb: Flottan
Intresse: Andra världskriget
Ort: Uppsala ,
Kontakt:

Finnar i Röda armen och ...

Inlägg av Fokkerdr1 » 24 nov 2005 16:50

Enligt vad jag fått fram och läst så skall ca 1100 finnar deltagit på den röda sidan, totalt, men de flesta forskare tror att mörkertalet är stort.
Mindre känt är ca 50-75 svenskar deltog på ryssarnas sida, mig veterligt dock inte i Vinterkriget utan främst mot Tyskar efter 1941.
Enl . uppgift så skall svenska piloter tillsammans med Danska och baltiska frivilliga ha utgjort en eskader vid striderna om Donkröken och vid Tjerrkaskj, många svenska norrbottenkommunister utvandrade till sovjet för fagra löften , de flesta manliga fick smaka på Stalins utrensningar och utlänningsfientliga paranoia, shysst tack för insatsen. ! eller hur!
Kan rekommendera Simon Sebag Montefiore,s bok om Stalin, enav de bästa skildringarna om hans liv och den anda som rådde.
Fokkerdr1

Användarvisningsbild
Zips
1:e Sergeant
1:e Sergeant
Inlägg: 327
Blev medlem: 06 apr 2005 21:51
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Finnar i Röda armen och ...

Inlägg av Zips » 28 nov 2005 11:37

Fokkerdr1 skrev:Mindre känt är ca 50-75 svenskar deltog på ryssarnas sida, mig veterligt dock inte i Vinterkriget utan främst mot Tyskar efter 1941.
Enl . uppgift så skall svenska piloter tillsammans med Danska och baltiska frivilliga ha utgjort en eskader vid striderna om Donkröken och vid Tjerrkaskj, många svenska norrbottenkommunister utvandrade till sovjet för fagra löften , de flesta manliga fick smaka på Stalins utrensningar och utlänningsfientliga paranoia, shysst tack för insatsen. ! eller hur!
Var kan man hitta uppgifter om detta?

Användarvisningsbild
Jimmy
Fredsbevarare
Fredsbevarare
Inlägg: 4897
Blev medlem: 17 sep 2004 20:07
Kön: Man
Från: Halland
Militär Grundutb: Skyddscentrum
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Inlägg av Jimmy » 31 dec 2005 13:14

Anders Gustavsson. Född i halländska Tvååker 1899.

Är den enda svensk som jag känner till som stred för ryssarna.

1925 sändes han till Sovjetunionen i Sveriges socialdemokratiska vänsterparti(mer känt som Sveriges kommunistiska parti som bröt sig ut ur socialdemokraterna 1917) regi.

Han var med om den stora terrorn på 30-talet, han fick behålla livet, men blev utesluten ur det sovjetiska partiet.
Han träffade sin stora kärlek Ludmilla och gifte sig och bosatte sig i Leningrad, Han togs till nåder av partiet sensommaren 1941 när tyskarna närmade sig. Mycket tack vare sin språkbegåvning, han tilldelades ett kontor och började skriva propaganda på tyska.

Han var med om hela belägringen av Leningrad, han kom senare att tjänstgöra på flera frontavsnitt, från vita havet i norr till Krim i söder, till slut var Anders Gustavsson så långt bort som till Tilsit i Ostpreussen( maj 1945) vid det laget hade han stigit till Majors grad. Nu fick han avsked från sin tjänst och återvände till Kazakstan där han hade sänt sin fru Ludmilla och deras två gemensamma barn.

Han hade fått nio medaljer och "Stora fosterländska krigets orden"
Han avled 1990 vid 90 års ålder
Han var i livet obrottslig lojal mot Sovjetunionen. Men begravd ville han bli i sitt gamla hemland, han är begravd vid Stafsinge kyrkogård.

En fascinerade person som levde ett innehållsrikt liv.. Och i boken jag har läst om honom så nämns inga andra svenskar, bör ha funnits andra men inga andra namn nämns i boken.

Användarvisningsbild
McCoy
General
General
Inlägg: 9392
Blev medlem: 06 mar 2004 15:05
Kön: Man
Från: Västerbotten
Militär Grundutb: Frisedel
Intresse: Modellbygge
Ort: Skellefteå
Kontakt:

Inlägg av McCoy » 31 dec 2005 14:04

Das Reich:

Du har glömt bort att ange källa i ditt citat här ovan. Jag och många fler skulle uppskatta om du kunde ge oss din källa till ditt citat.
Semper fidelis - McCoy

Förr var det nu, men jävligare var det desto värre. Men så här jävla sämre har det ta mig fan aldrig varit så dåligt! - Okänd

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster