Syriska revolutionen

Här diskuteras aktuella konflikter, militärrelaterade nyheter, samt inrikes-, utrikes- och ekonomipolitiska debatter.
Skriv svar
Användarvisningsbild
Battler
Löjtnant
Löjtnant
Inlägg: 1086
Blev medlem: 08 apr 2004 06:13
Kön: Man
Från: Norrbotten
Militär Grundutb: Pansar
Ort: Norrbotten
Kontakt:

Re: Syriska revolutionen

Inlägg av Battler » 14 dec 2011 22:54

Utrikesminister Sergej Lavrov sa tidigare på dagen att Ryssland inte tror på sanktioner och inte kommer att ge sitt stöd till sådana som läget just nu är.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/ryssla ... mot-syrien
Ryssland sade häromdagen återigen nej till FN-sanktioner av Syrien och försöket att föra Syrien inför Internationella Brottsmålsdomstolen. Att placera hangarfartygsgruppen i östra Medelhavet nära Syrien skulle vara en mycket kraftig markering av vad Ryssland anser om att andra länder blandar sig i skeenden i Syrien. Ett eventuellt turkiskt ingripande skulle därmed omöjliggöras.
http://wisemanswisdoms.blogspot.com/201 ... html#links
____________
MVH

Användarvisningsbild
Battler
Löjtnant
Löjtnant
Inlägg: 1086
Blev medlem: 08 apr 2004 06:13
Kön: Man
Från: Norrbotten
Militär Grundutb: Pansar
Ort: Norrbotten
Kontakt:

Re: Syriska revolutionen

Inlägg av Battler » 25 jan 2012 16:09

Ryssland har enligt anonyma källor skrivit på försäljningskontraktet om 36 stridsflygplan av typen Yak-130 till den syriska staten, uppger AP.
[....]
Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov gick senast förra veckan ut och sa att EU:s vapenembargo med den syriska staten inte tvingar Ryssland att kommentera eventuella affärer med staten.
– Vi handlar med full respekt för internationella lagar och kommer inte låta oss styras av ensidiga sanktioner utfärdade av andra nationer, sade Lavrov.
http://www.svd.se/naringsliv/ryssland-s ... 792481.svd
____________
MVH

Användarvisningsbild
Battler
Löjtnant
Löjtnant
Inlägg: 1086
Blev medlem: 08 apr 2004 06:13
Kön: Man
Från: Norrbotten
Militär Grundutb: Pansar
Ort: Norrbotten
Kontakt:

Re: Syriska revolutionen

Inlägg av Battler » 30 jan 2012 15:17

I morgon förhandlas om en resolution om utvecklingen i Syrien i FN:s säkerhetsråd. Ryssland motsätter sig en sådan resolution, av både principiella och ekonomiska skäl.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ryskt ... 807443.svd
____________
MVH

Användarvisningsbild
Lansen
Överste
Överste
Inlägg: 3346
Blev medlem: 07 aug 2006 06:41
Kön: Man
Från: Dalarna
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Första världskriget
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Syriska revolutionen

Inlägg av Lansen » 21 feb 2012 15:59

Nu har allt fler jihadister börjat anlända till Syrien för att hjälpa upproret. De flesta kommer från Irak och är veteraner från striderna mot amerikanerna, men även ett stort antal från upprorets Libyen skall vara på plats. Ekonomiskt stöd kommer från gulfländerna. Militära experter från Storbrittannien och Qatar skall (enl Israel) vara inblandade.

Användarvisningsbild
Lansen
Överste
Överste
Inlägg: 3346
Blev medlem: 07 aug 2006 06:41
Kön: Man
Från: Dalarna
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Första världskriget
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Syriska revolutionen

Inlägg av Lansen » 12 mar 2012 21:28

Intressant om det desperata läget i Syrien.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/flykt ... 919399.svd

Och i synnerhet detta.
Och Assadregimen sitter säker så länge det inte är storskaliga avhopp bland höga officerare, och så länge rika sunnimuslimska affärsfamiljer sitter still i båten, påpekar turkiska bedömare. Dessutom stöds Assad av både Iran och Iraks shiitiske premiärminister Nouri al-Maliki.
Nya säkerhetspolitiska grupperingar är på väg att ta form i mellanöstern.

Användarvisningsbild
patrick05
Brigadgeneral
Brigadgeneral
Inlägg: 5313
Blev medlem: 17 feb 2005 01:54
Från: Västmanland
Militär Grundutb: Ej mönstrat än
Intresse: Andra världskriget
Ort: Västmanland
Kontakt:

Inlägg av patrick05 » 13 mar 2012 03:27

Speciellt nya kan de väl knappast kallas, Iran och Syrien har sedan länge haft - i och med att Assadregimen har starka kopplingar till den shiitiska Alawiklanen - nära relationer. Det "nya" ligger möjligen i Iraks hållning, men den kan å andra sidan kommit som någon större överraskning om man hållit sig något så när insatt i de religiösa/etniska lapptäcke som utgör regionen. Inte heller är det någon speciellt ny konflikt, Saudi-Arabien bistod Saddamregimen med ett stort finansiellt stöd under Iran-Irakkriget, och det var troligen också oron för att Iran - i och med den stora grupp shiiter som återfinns i Irak - skulle flytta fram sina positioner i regionen som gjorde att Saudi Arabien var kritik till den amerikanskledda invasionen och ockupationen av Irak. Det är också fullt möjligt att delvis se den "arabiska våren" ur detta ljus, där styrkor från Förenade Arabemiraten och Saudi Arabien i praktiken ockuperade Bahrain (ett land med en stor grupp shiiter).

Nu är det här inte enbart en konflikt som förs med militära medel, utan som förs med bistånd till anläggandet av moskéer, främst i de forna Sovjetiska republikerna i södra Kaukasus, men även i Europa. Det är naivt att tro att det enbart är Västeuropa som agerar för att främja sina syften...

Användarvisningsbild
Lansen
Överste
Överste
Inlägg: 3346
Blev medlem: 07 aug 2006 06:41
Kön: Man
Från: Dalarna
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Första världskriget
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re:

Inlägg av Lansen » 13 mar 2012 11:16

patrick05 skrev:Det "nya" ligger möjligen i Iraks hållning,
Jo, det var det jag syftade på. Och det som är så intressant är ju den uppfattning som finns i västvärlden där man tror att demokratier håller ihop mot diktaturer. Här ser vi alltså det demokratiska Irak tillsammans med Iran och Syrien, där man motarbetar demokrati. Samtidigt kan jag tänka att man hjälper demokratikämparna i Bahrain och Östra Saudiarabien, även om jag inte sett några uppgifter på detta ännu.

Saudiarabien och andra gulfstater ingriper samtidigt hårt mot demokratirörelser i sina egna länder och sänder trupp till Bahrain och Jemen för att krossa upprorsrörelser. Vid sidan av detta stödjer man demokratirörelsen i Syrien och samma sak var det nog med Libyen. Det ligger nära till hands att tro att sunnirebeller (terrorister) i Irak erhåller stöd från Saudi, även om jag inte sett några uppgifter på det på senaste tiden.

Med här i spelet finns också den Saudiska upprustningen, där ju SVerige finns med i bilden. Saudiarabien vill bli ledande militärmakt i området. Något som givetvis Iran och Irak kan känna som ett hot. Även Egypten torde ha invändningar, och vad tycker egetligen Israel om detta på lite sikt? Officiellt framförs ofta att det Iran som är det stora hotet i området, men faktum är att Irans politik kanske enbart är en reaktion på den Saudiska maktpolitiken. Och man skall komma ihåg att den saudiska regimen ingalunda är "snällare" än den iranska. Man saknar demokrati och har sharialagar, dödsstarff och slåt mycket hårt ner all form av opposition.

Användarvisningsbild
patrick05
Brigadgeneral
Brigadgeneral
Inlägg: 5313
Blev medlem: 17 feb 2005 01:54
Från: Västmanland
Militär Grundutb: Ej mönstrat än
Intresse: Andra världskriget
Ort: Västmanland
Kontakt:

Re: Re:

Inlägg av patrick05 » 13 mar 2012 13:22

Lansen skrev:Och det som är så intressant är ju den uppfattning som finns i västvärlden där man tror att demokratier håller ihop mot diktaturer. Här ser vi alltså det demokratiska Irak tillsammans med Iran och Syrien, där man motarbetar demokrati.
Fast frågan är väl om den uppfattningen inte mer torde definieras som ett utslag av någon form av mellanmjölk svenskt drömscenario, de flesta som överhuvudtaget öppnat en historiebok torde vara väl medvetna om hur lite ideologiska och religiösa ståndpunkter vägt när det kommer till punkten när man kan göra geo- och realpolitiska vinster. Ironiskt nog kan vi bara konstatera att inte ens Sverige, som trots sitt moraliserade över andra nationers agerande, i praktiken klarat av den avvägningen. Vi behöver bara titta på den svenska vapenexporten under 1980-talet, med vapenförsäljning till Indien, Iran och flera gulfstater för att inse att den uppfattningen nog mer hör ihop med berättelser som den om "Guldlock och de tre björnarna" än verkligheten...
Sen tycker jag du kanske utgår från ett felaktigt utgångsläge, vi talar trots allt inte om en västerländsk demokrati, där religion och stat är två separata väsen, utan ett land där gränsen mellan dessa är luddig. Lägg därtill det faktum att det - trots att shiiterna på intet sätt är någon homogen grupp - säkerligen finns känsla av samhörighet mellan de syriska och irakiska shiiterna. Visserligen utgör shiiterna i Syrien en minoritet, men både de och shiiterna i Irak har historiskt sett varit förtryckta av sunnimuslimerna. Det går således inte enbart att se utvecklingen i regionen som en konflikt mellan "demokrati vs. diktatur", utan att vi i detta fall har en konflikt där religiös samhörighet är viktigare än de demokratiska.
Lansen skrev: Samtidigt kan jag tänka att man hjälper demokratikämparna i Bahrain och Östra Saudiarabien, även om jag inte sett några uppgifter på detta ännu. [...] Vid sidan av detta stödjer man demokratirörelsen i Syrien och samma sak var det nog med Libyen. Det ligger nära till hands att tro att sunnirebeller (terrorister) i Irak erhåller stöd från Saudi, även om jag inte sett några uppgifter på det på senaste tiden
Ser jag väl inte direkt som något större otänkbart scenario, både Iran och Saudi-Arabien har under de senaste 30 åren använt regionen som ett slags gigantiskt schackbräde där de båda länderna - ibland med väpnade konflikter, ibland med mer subtila medel - fört ett lågintensivt krig mot varandra. Saudi-Arabien och de sunnidominerade Gulfstaterna stödde Saddam, som sågs som ett sunnimuslimskt bålverk mot det shiiadominerade Iran under 1980-talet, och man var trots allt tveksamma till att störta Saddam och det har ju höjts röster från bl.a. USA rörande saudiskt stöd till diverse sunnidominerade terroriströrelser i regionen. Det är möjligt att Saudi insett att Irak är förlorat, men att man kanske kan kompensera detta genom att få in en kil i Syrien, där majoriteten - till skillnad från Irak - av befolkningen är sunnimuslimer, och att maktbalansen mellan de båda länderna således planas ut.
Lansen skrev: Med här i spelet finns också den Saudiska upprustningen, där ju SVerige finns med i bilden. Saudiarabien vill bli ledande militärmakt i området. Något som givetvis Iran och Irak kan känna som ett hot.
Orsaken till varför Sverige hamnat i den här soppan handlar ju givetvis om att Saudierna vill försöka undvika att hamna i samma sits som efter Gulfkriget, då USA dikterade vilkoren för vapenexporten till Saudierna. I takt med att relationerna mellan de båda länderna försämrats, har dock Saudierna försökt att bygga upp sin vapenarsenal utan allt för mycket inblandning av USA, och då passar givetvis Sverige som hand i handsken. Sverige saknar i praktiken någon som helst möjlighet att påverka Saudi, man är inte heller något land med något egentligt inflytande över regionen i stort och därför en tämligen harmlös affärspartner.
När det gäller vem som är ansvarig för upprustningen i regionen så hamnar man nog tämligen snabbt i ett liknande resonemang som det om hönan eller ägget kom först. Båda länderna har periodvis spänt musklerna mot varandra, och konflikten har som sagt inte enbart begränsats till det militära, utan även spritt sig till att bli en andlig kamp där Saudi-Arabien och Iran finanserar moskéer runt om i det forna Sovjetunionen och Europa.
Den stora frågan är väl vad som kommer hända den dagen USA inte längre har kapacitet att utöva inflytande över regionen, och vem som kommer fylla det tomrummet.
Lansen skrev: Även Egypten torde ha invändningar, och vad tycker egetligen Israel om detta på lite sikt?
Varför borde Egypten ha invändningar, annat än att de historiskt sett sig som en regional stormakt. Det finns mig veterligen ingen större konflikt mellan Egypten och Saudi-Arabien än den att många araber ser egyptierna som svikare för fredsavtalet med Israel, och med tanke på att det Muslimska brödraskapet nu kommer ta makten i landet så ser jag snarare en motsatt utveckling.
Jag tror att Israel ser på utvecklingen som ytterst oroande, visserligen kan väl relationen mellan Israel och Syrien i bästa fall definieras som kylig, där båda länderna antingen via ombud eller själva deltagit i maktkampen om vem som ska ha inflytande över Libanon. Samtidigt så tror jag att Israel oroas över alternativen, och det faktum att landet hotas av att bli omgärdat av länder som styrs av det muslimska brödraskapet. Än mer oroande är väl det faktum att Israels triumfkort, sin armé, uppvisat stora brister i försöken att militärt besegra Hamas och Hizbollah. Angreppen mot såväl Gaza som södra Libanon blev ett militärt och politiskt fiasko, och även om skillnaden mellan IDF och grannländernas väpnade styrkor fortfarande är gigantiska så kan den maktbalansen ändras om t.ex. Saudi-Arabien också börjar utveckla ett kärnvapenprogram.
Lansen skrev: Officiellt framförs ofta att det Iran som är det stora hotet i området, men faktum är att Irans politik kanske enbart är en reaktion på den Saudiska maktpolitiken. Och man skall komma ihåg att den saudiska regimen ingalunda är "snällare" än den iranska. Man saknar demokrati och har sharialagar, dödsstarff och slåt mycket hårt ner all form av opposition.
Som sagt, frågan om vem som orsakat vad kan man ju tvista om i all oändlighet, och risken är förstås att man aldrig kommer att komma till någon som helst form av enighet, speciellt som den här maktkampen gått i vågor. Däremot kan vi nog konstatera att orsaken till den här ökade upprustningen i regionen i många avseenden är en direkt effekt av dels Gulfkriget, då Saudierna insåg att deras militär på intet sätt hade kapacitet att bekämpa något annat än ett illa organiserat stamuppror, men i synnerhet Saddams fall. George W. Bushs angrepp på Irak och den efterföljande ockupationen ändrade i ett slag maktbalansen, Iran fick in en fot i ett land som Saudiarabien sett som en slags buffertzon mot shiitisk expansion och kunde tack vare dess shiitiska majoritet också få ett visst inflytande.
Nej Saudi-Arabien är sannerligen inga trevligare än den iranska, speciellt när man betänker de återkommande kopplingarna till sunnidominerade terroristgrupper, bl.a. Al Qaida eller försöken att sprida den wahabistiska läran internationellt. Men jag tror man inte ska måla in sig i någon diskurs rörande vem som är god och vem som är ond, i den här konflikten kan man väl bara konstatera att ingen sida i "konflikten", ur ett sekulärt västerländskt synsätt kan ses som geniunt god. Det här en konflikt som härrör från splittringen av Islam i två skolor, den shiitiska och den sunnimuslimska och bör därför kanske ses som en maktkamp mellan två tolkningar av Islam, där priset till segraren är dominans över regionen.
"The past is a foreign country: they do things differently there"
L. P. Hartley

Användarvisningsbild
Lansen
Överste
Överste
Inlägg: 3346
Blev medlem: 07 aug 2006 06:41
Kön: Man
Från: Dalarna
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Första världskriget
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Re:

Inlägg av Lansen » 20 mar 2012 20:03

patrick05 skrev:Fast frågan är väl om den uppfattningen inte mer torde definieras som ett utslag av någon form av mellanmjölk svenskt drömscenario,
Nja, så genuint svensk är den nog inte. Jag är av den uppfattning att det hela kommer ifrån ledande neokonservativa ideologer i USA. Efter invasionen av Irak så berättades det om en omvänd dominoeffekt som skulle sprida fred, demokrati och frihet över mellanöstern. Detta påhejades ivrigt från svensk unghöger som påpekade att "demokratier för ej krig mot varandra". Men guldet blev till sand allteftersom liken radades upp. När den arabiska våren kom och folket började gå ut på gatorna för att kräva demokrati så har de tidigare självutnämda demokratiförspråkarna dragit öronen åt sig. Nu är man försiktig, månar om Israel, hjälper till att störta vissa diktaturer, stödjer tyvärr andra diktaturer och håller sig märkvärdigt tysta. Förutom det bombastiska förespråkandet av ett nytt heligt krig mot Iran förståss då.

Användarvisningsbild
patrick05
Brigadgeneral
Brigadgeneral
Inlägg: 5313
Blev medlem: 17 feb 2005 01:54
Från: Västmanland
Militär Grundutb: Ej mönstrat än
Intresse: Andra världskriget
Ort: Västmanland
Kontakt:

Re: Re:

Inlägg av patrick05 » 22 mar 2012 00:59

Lansen skrev:Nja, så genuint svensk är den nog inte. Jag är av den uppfattning att det hela kommer ifrån ledande neokonservativa ideologer i USA. Efter invasionen av Irak så berättades det om en omvänd dominoeffekt som skulle sprida fred, demokrati och frihet över mellanöstern. Detta påhejades ivrigt från svensk unghöger som påpekade att "demokratier för ej krig mot varandra".
Idén om att demokratier inte bekämpar demokratier är nog lite äldre än det senaste Irakkriget, och var väl mer ett försök från unghögern att försöka finna någon lämpligt mellanmjölksaktig berättigande av kriget. Genom att hänvisa till liberalfloskeln om att demokratier inte krigar mot varandra, så trodde man troligen att man skulle få lite mer stöd bland folk i gemen.
Lansen skrev:Men guldet blev till sand allteftersom liken radades upp. När den arabiska våren kom och folket började gå ut på gatorna för att kräva demokrati så har de tidigare självutnämda demokratiförspråkarna dragit öronen åt sig. Nu är man försiktig, månar om Israel, hjälper till att störta vissa diktaturer, stödjer tyvärr andra diktaturer och håller sig märkvärdigt tysta. Förutom det bombastiska förespråkandet av ett nytt heligt krig mot Iran förståss då.
Tycker väl ändå frågan om Israel - med undantag för de sedvanliga trohetsförklaringarna av presidentvalskandidaterna - varit förhållandevis nedtonade den senaste tiden, efter att Washington bad Israel tona ner krigshetsandet mot Iran har tonläget mildrats något.
Men i övrigt håller jag med, Sverige hade inga som helst betänkligheter att sälja underrättelseutrustning till Libyen och EU verkade inte nämnvärt störd av Gaddafiregimens övergrepp så länge man fick det man ville från Tripoli (i det här fallet ett avtal om att försöka begränsa antalet illegala flyktingar).
"The past is a foreign country: they do things differently there"
L. P. Hartley

Användarvisningsbild
Lansen
Överste
Överste
Inlägg: 3346
Blev medlem: 07 aug 2006 06:41
Kön: Man
Från: Dalarna
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Första världskriget
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Syriska revolutionen

Inlägg av Lansen » 28 mar 2012 19:54

Den Syriska oppositionen bygger sakta men säkert upp sin militära förmåga.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/splitt ... sig-taktik

Användarvisningsbild
Battler
Löjtnant
Löjtnant
Inlägg: 1086
Blev medlem: 08 apr 2004 06:13
Kön: Man
Från: Norrbotten
Militär Grundutb: Pansar
Ort: Norrbotten
Kontakt:

Re: Syriska revolutionen

Inlägg av Battler » 15 apr 2012 20:02

Ryska fartyg kommer att börja patrullera utanför Syriens kust.

http://en.rian.ru/world/20120413/172799962.html
____________
MVH

Användarvisningsbild
Lansen
Överste
Överste
Inlägg: 3346
Blev medlem: 07 aug 2006 06:41
Kön: Man
Från: Dalarna
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Första världskriget
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Syriska revolutionen

Inlägg av Lansen » 20 apr 2012 22:35

Enda stödet för demokrati i Syren består fortfarande av al-Qaida och dess värste motståndare, det saudiska kungahuset. Al-Qaida i Irak bistår med trupper och vapen (även från andra länder bland annat Libyen) och Saudiarabien slyssar vapen till motståndsrörelsen tillsammans med sin allierade Qatar.

Användarvisningsbild
patrick05
Brigadgeneral
Brigadgeneral
Inlägg: 5313
Blev medlem: 17 feb 2005 01:54
Från: Västmanland
Militär Grundutb: Ej mönstrat än
Intresse: Andra världskriget
Ort: Västmanland
Kontakt:

Re: Syriska revolutionen

Inlägg av patrick05 » 20 apr 2012 23:59

Det är tämligen uppenbart att upprorsmakarna inte har kapcitet att på egen hand störta al-Asaad och hans regim, men samtidigt har inte al-Saads regim inte möjlighet att själva slå ner upproret.
Den stora frågan i ämnet är förstås hur omvärlden ska hantera situationen i Syrien, ska man göra som i Libyen och aktivt stödja upproret militärt, eller hänge sig åt att hålla sig borta från en direkt aktion och enbart hänge sig åt passivt stöd i form av sanktioner och fördömmanden?
För även om det verkar finnas ett visst stöd för ett militärt ingripande, så vacklar omvärlden, och till skillnad från konflikten i Libyen så verkar få av de länder som var pådrivande i interventionen i Libyen vara direkt roade av tanken att gå in militärt. Samtidigt är det uppenbart att konflikten inte kommer lösa sig av sig själv, och risken är förstås att våldsspiralen börjar snurra allt fortare och fortare, och att det tämligen omgående kan bli svårt att lösa konflikten.Som jag ser det är det ingen lätt sak, och i mångt och mycket kan omvärldens valmöjligheter summeras i ordstävet "your damned if you do and your damned if you dont".

Vad som talar emot ett internationellt ingripande är förstås det faktum att Syrien inte är Libyen, dels har man en - åtminstone på pappret - bättre rustad armé, och att man gränsar till Israel. För även om Syrien givetvis inte har något praktiskt sätt att stoppa en välorganiserad internationell insats, så kan man förstås tänka sig ett scenario där man provocerar fram något med Israel. Det andra är förstås att ett militärt ingripande mycket väl kan leda till nya problem, och precis som utveckligen (vilken dock är svårtolkad då det kommer få rapporter) i Libyen visat så kan det leda till fortsatta konflikter. Risken är förstås dessutom att konflikten spiller över på grannländerna Libanon, Jordanien och Irak, och att den redan kraftigt underminierade maktbalansen mellan de båda stormakterna Iran och Saudi-Arabien underminieras ytterligare. Den andra frågan är förstås vilka som ska få ta över makten, jag är lite osäker på hur pass stor maktbas de mer liberala - och således förhoppningsfullt mer demokratiska - syriska oppositonsgrupperna har. Som jag tolkat det verkar den syriska delen av Det Muslimska Brödraskapet vara den främsta aktören inom motståndsrörelsen, en kanske inte helt okontroversiell aktör i frågan. En annan - kanske ännu mer kontroversiell aktör - ifrågan är Al Qaida, och även om det råder vissa tveksamheter runt precis vad de har för ställning inom motståndet, kan man anta att organisationen åtminstone bistår delar av motståndsrörelsen med en mer aggressiv hållning. Ett tecken på detta är onekligen de återkommande bombattentat som skakat bl.a. Damaskus, men även andra städer och som verkar riktat in sig på dels mot regimen, men även mot shiiamuslimer.
Men det är inte bara inom Syrien det finns frågetecken, hur kommer t.ex. Ryssland agera? Syrien är i praktiken den enda kvarvarande regim i regionen med vilka man har en djupgående relation med, och det är förstås något man inte tänker ge upp speciellt lätt. För medan bl.a. Ghaddafi valde att fjärrma sig från Ryssland (Sovjetunionen) efter murens fall, har Syrien i praktiken aldrig sviktat i sitt förhållningssätt till Ryssland. En annan aktör i frågan är förstås Iran, som också har - främst genom det faktum att Al-Assads regim har starka shiitiska kopplingar, som i spåren av krigen i Irak flyttat fram sina positioner rejält i regionen. Kommer de att acceptera att omvärlden störtar en för dem viktig allierad, och som med en djupare allians skulle kunna ge shiiamuslimerna ett stärkt grepp om regionen och också i långa loppet tillgång till Medelhavet.

Å andra sidan, är det uppenbart att döläget i Syrien inte kommer kunna pågå i evigheter. Våldsspiralen har otvivelaktigt tagit fart ordentligt, och situationen blir förstås inte bättre av grupper som Al Qaida söker sig dit för att värva medlemmar. Risken är förstås upproret, som än så länge främst verkar ha politiska undertoner, börjar spåra in på en mer sekteriskt och etniskt riktning. Risken är då förstås att konflikten kan utvecklas i samma riktning som den i Libanon under slutet av 1980- och stora delar av 1990-talet, eller i Irak i efterdyningarna till Irakinvasionen. Risken är försåts att en sådan utveckling med etnisk och religiös rensning mycket väl kan sprida sig till grannländerna, speciellt som flera av Syriens grannländer också har en liknande etnisk/religiös uppbyggnad.
Ett annat problem, är förstås vilka politiska krafter som kan släppas lös. Går omvärlden in, kanske man kan - även om exemplet med Libyen ger en skrämmande föraning om vad som möjligt kan komma, så kanske man kan kontrollera dessa. Gör man det inte är förstås risken att den starkaste gruppen, vilket i detta fall torde vara Det muslimska brödraskapet, med Al Qaida som en otrevlig liten joker. Tittar man på utvecklingen i de länder där "den arabiska våren" avsatte de sittande regimerna, så kan man väl bara konstatera att resultaten har varit blandade, och där det otvivelaktigt verkar så att inte mycket har hänt. Enda undantaget torde vara Tunisien, där de styrande moderata islamistiska grupperna verkar - åtminstone på pappret - vara intresserad av att införa en verklig demokrati, utvecklingen i t.ex. Egypten och Libyen är onekligen mycket osäker.

Så vad ska då omvärlden göra, går man in är förstås risken att grupper det internationella samfundet nödvändigtvis inte sympatiserar med tar makten, å andra sidan är risken förstås stor att samma grupper kan ta sig till makten om man inte går in innan dessa kan bygga upp en maktbas. Det andra är förstås om konflikten sprider sig, risken är förstås - oavsett vad det internationella samfundet - att konflikten tar en riktning ingen - förhoppningsvis - vill att den ska ta med etniskt och sekteriskt motiverat våld.
"The past is a foreign country: they do things differently there"
L. P. Hartley

Användarvisningsbild
Lansen
Överste
Överste
Inlägg: 3346
Blev medlem: 07 aug 2006 06:41
Kön: Man
Från: Dalarna
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Första världskriget
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Syriska revolutionen

Inlägg av Lansen » 22 apr 2012 12:42

Även ur ett mer globalt strategiskt perspektiv är västvärldens passivitet lite konstig. Iran är ju näst efter Nordkorea utsedd till västvärldens främste fiende. Syrien är Irans enda riktiga vän i området. Irak utvecklas i en allt mer pro-iransk riktning. Det hela kan sluta med en trippelallians mellan länderna och ett pågående inbördeskrig i Syrien och Irak mot sunni-upprorsgrupper som understödjs av Saudi och gulfstaterna.

(Lite ironi i det hela är att USA bekämpar sunniupproret i Irak, något som gynnar de shiitiska Iranvänliga krafterna i landet.)

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster