Lansen skrev:Och det som är så intressant är ju den uppfattning som finns i västvärlden där man tror att demokratier håller ihop mot diktaturer. Här ser vi alltså det demokratiska Irak tillsammans med Iran och Syrien, där man motarbetar demokrati.
Fast frågan är väl om den uppfattningen inte mer torde definieras som ett utslag av någon form av mellanmjölk svenskt drömscenario, de flesta som överhuvudtaget öppnat en historiebok torde vara väl medvetna om hur lite ideologiska och religiösa ståndpunkter vägt när det kommer till punkten när man kan göra geo- och realpolitiska vinster. Ironiskt nog kan vi bara konstatera att inte ens Sverige, som trots sitt moraliserade över andra nationers agerande, i praktiken klarat av den avvägningen. Vi behöver bara titta på den svenska vapenexporten under 1980-talet, med vapenförsäljning till Indien, Iran och flera gulfstater för att inse att den uppfattningen nog mer hör ihop med berättelser som den om "Guldlock och de tre björnarna" än verkligheten...
Sen tycker jag du kanske utgår från ett felaktigt utgångsläge, vi talar trots allt inte om en västerländsk demokrati, där religion och stat är två separata väsen, utan ett land där gränsen mellan dessa är luddig. Lägg därtill det faktum att det - trots att shiiterna på intet sätt är någon homogen grupp - säkerligen finns känsla av samhörighet mellan de syriska och irakiska shiiterna. Visserligen utgör shiiterna i Syrien en minoritet, men både de och shiiterna i Irak har historiskt sett varit förtryckta av sunnimuslimerna. Det går således inte enbart att se utvecklingen i regionen som en konflikt mellan "demokrati vs. diktatur", utan att vi i detta fall har en konflikt där religiös samhörighet är viktigare än de demokratiska.
Lansen skrev: Samtidigt kan jag tänka att man hjälper demokratikämparna i Bahrain och Östra Saudiarabien, även om jag inte sett några uppgifter på detta ännu. [...] Vid sidan av detta stödjer man demokratirörelsen i Syrien och samma sak var det nog med Libyen. Det ligger nära till hands att tro att sunnirebeller (terrorister) i Irak erhåller stöd från Saudi, även om jag inte sett några uppgifter på det på senaste tiden
Ser jag väl inte direkt som något större otänkbart scenario, både Iran och Saudi-Arabien har under de senaste 30 åren använt regionen som ett slags gigantiskt schackbräde där de båda länderna - ibland med väpnade konflikter, ibland med mer subtila medel - fört ett lågintensivt krig mot varandra. Saudi-Arabien och de sunnidominerade Gulfstaterna stödde Saddam, som sågs som ett sunnimuslimskt bålverk mot det shiiadominerade Iran under 1980-talet, och man var trots allt tveksamma till att störta Saddam och det har ju höjts röster från bl.a. USA rörande saudiskt stöd till diverse sunnidominerade terroriströrelser i regionen. Det är möjligt att Saudi insett att Irak är förlorat, men att man kanske kan kompensera detta genom att få in en kil i Syrien, där majoriteten - till skillnad från Irak - av befolkningen är sunnimuslimer, och att maktbalansen mellan de båda länderna således planas ut.
Lansen skrev: Med här i spelet finns också den Saudiska upprustningen, där ju SVerige finns med i bilden. Saudiarabien vill bli ledande militärmakt i området. Något som givetvis Iran och Irak kan känna som ett hot.
Orsaken till varför Sverige hamnat i den här soppan handlar ju givetvis om att Saudierna vill försöka undvika att hamna i samma sits som efter Gulfkriget, då USA dikterade vilkoren för vapenexporten till Saudierna. I takt med att relationerna mellan de båda länderna försämrats, har dock Saudierna försökt att bygga upp sin vapenarsenal utan allt för mycket inblandning av USA, och då passar givetvis Sverige som hand i handsken. Sverige saknar i praktiken någon som helst möjlighet att påverka Saudi, man är inte heller något land med något egentligt inflytande över regionen i stort och därför en tämligen harmlös affärspartner.
När det gäller vem som är ansvarig för upprustningen i regionen så hamnar man nog tämligen snabbt i ett liknande resonemang som det om hönan eller ägget kom först. Båda länderna har periodvis spänt musklerna mot varandra, och konflikten har som sagt inte enbart begränsats till det militära, utan även spritt sig till att bli en andlig kamp där Saudi-Arabien och Iran finanserar moskéer runt om i det forna Sovjetunionen och Europa.
Den stora frågan är väl vad som kommer hända den dagen USA inte längre har kapacitet att utöva inflytande över regionen, och vem som kommer fylla det tomrummet.
Lansen skrev: Även Egypten torde ha invändningar, och vad tycker egetligen Israel om detta på lite sikt?
Varför borde Egypten ha invändningar, annat än att de historiskt sett sig som en regional stormakt. Det finns mig veterligen ingen större konflikt mellan Egypten och Saudi-Arabien än den att många araber ser egyptierna som svikare för fredsavtalet med Israel, och med tanke på att det Muslimska brödraskapet nu kommer ta makten i landet så ser jag snarare en motsatt utveckling.
Jag tror att Israel ser på utvecklingen som ytterst oroande, visserligen kan väl relationen mellan Israel och Syrien i bästa fall definieras som kylig, där båda länderna antingen via ombud eller själva deltagit i maktkampen om vem som ska ha inflytande över Libanon. Samtidigt så tror jag att Israel oroas över alternativen, och det faktum att landet hotas av att bli omgärdat av länder som styrs av det muslimska brödraskapet. Än mer oroande är väl det faktum att Israels triumfkort, sin armé, uppvisat stora brister i försöken att militärt besegra Hamas och Hizbollah. Angreppen mot såväl Gaza som södra Libanon blev ett militärt och politiskt fiasko, och även om skillnaden mellan IDF och grannländernas väpnade styrkor fortfarande är gigantiska så kan den maktbalansen ändras om t.ex. Saudi-Arabien också börjar utveckla ett kärnvapenprogram.
Lansen skrev: Officiellt framförs ofta att det Iran som är det stora hotet i området, men faktum är att Irans politik kanske enbart är en reaktion på den Saudiska maktpolitiken. Och man skall komma ihåg att den saudiska regimen ingalunda är "snällare" än den iranska. Man saknar demokrati och har sharialagar, dödsstarff och slåt mycket hårt ner all form av opposition.
Som sagt, frågan om vem som orsakat vad kan man ju tvista om i all oändlighet, och risken är förstås att man aldrig kommer att komma till någon som helst form av enighet, speciellt som den här maktkampen gått i vågor. Däremot kan vi nog konstatera att orsaken till den här ökade upprustningen i regionen i många avseenden är en direkt effekt av dels Gulfkriget, då Saudierna insåg att deras militär på intet sätt hade kapacitet att bekämpa något annat än ett illa organiserat stamuppror, men i synnerhet Saddams fall. George W. Bushs angrepp på Irak och den efterföljande ockupationen ändrade i ett slag maktbalansen, Iran fick in en fot i ett land som Saudiarabien sett som en slags buffertzon mot shiitisk expansion och kunde tack vare dess shiitiska majoritet också få ett visst inflytande.
Nej Saudi-Arabien är sannerligen inga trevligare än den iranska, speciellt när man betänker de återkommande kopplingarna till sunnidominerade terroristgrupper, bl.a. Al Qaida eller försöken att sprida den wahabistiska läran internationellt. Men jag tror man inte ska måla in sig i någon diskurs rörande vem som är god och vem som är ond, i den här konflikten kan man väl bara konstatera att ingen sida i "konflikten", ur ett sekulärt västerländskt synsätt kan ses som geniunt god. Det här en konflikt som härrör från splittringen av Islam i två skolor, den shiitiska och den sunnimuslimska och bör därför kanske ses som en maktkamp mellan två tolkningar av Islam, där priset till segraren är dominans över regionen.
