Vilken bok läser ni just nu?

Här diskuteras filmer, dokumentärer, serier, spel, böcker, tidskrifter och hemsidor med anknytning till militärhistoria.
Kategoriregler
Du använder väl "spoilertaggen"
Spoiler:
när du nämner slut och viktiga händelser i filmer och serier?
Skriv svar
Sonderling
Sergeant
Sergeant
Inlägg: 268
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 07 nov 2018 19:13

En fågel har viskat i mitt öra att ovanstående bok inhandlats i julklapp åt mig. (från Svenska Julförlaget dvs jultidningar som grabben säljer.)

Nåväl:
Lånade Ernst Junger, I stålstormen på den lokala bibblan.
Jag vet inte var man får allt i från men jag förväntade mig nått slags nationalistiskt krigsförhärligande epos som appellerar till högerextremister?! Därför har jag dragit mig för att låna boken? Så dumt för det var det ju inte alls så. Okej inte Erich Maria Remarque men en då,
Väldigt intressant och beskrivande om första världskriget, fick dessutom svar på en undring jag haft. Jo fartygsartilleri användes i striderna. (Har också undrat varför man inte landsteg bakom Västfronten eller tyskarnas linjer, som i striderna i Italien under VK2 men fått höra att kapaciteten inte fanns.)

Sonderling

PS Just ja läser lite av och till i Peter Englunds färska bok 1918, har ju väntat nästan ett år på den. Var det turbulensen i akademin som försenade?

Användarvisningsbild
Lansen
Överste
Överste
Inlägg: 3334
Blev medlem: 07 aug 2006 06:41
Kön: Man
Från: Dalarna
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Första världskriget
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Lansen » 16 nov 2018 21:08

Englund verkar ha blivit mer kulturgubbe än författare, efter invalet i akademien.

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 787
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 19 nov 2018 21:02

frank.jpg
frank.jpg (36.41 KiB) Visad 777 gånger
Anne Frank har vi alla hört talas om och man kan utan att överdriva säga att det är Förintelsens mest kända offer. Anne Frank har med sin dagbok gett Förintelsen ett ansikte och en spridning som sträcker sig över alla åldrar på ett sätt ingen annan person är i närheten utav. Självklart är jag inget undantag även om jag inte kan komma ihåg när jag för första gången kom i kontakt med henne. Även om jag läst om Anne Frank har jag aldrig läst någon bok om henne, än mindre dagboken. Vet inte varför, men troligtvis är det så att i min värld så har aldrig offren varit prioriterade på samma sätt som förövarna, det är förövarna och strukturen bakom det som gjorde dem möjliga som varit intressant, inte en dagbok som skrevs av en tonårsflicka som höll sig gömd i drygt två år. Först när hon hamnade i Westerbork, Auschwitz och Bergen-Belsen har jag bemödat mig med att ägna henne lite uppmärksam, men först då.

Men nånting sa mig att den här boken kanske skulle vara intressant, det är ju en biografi där dagboken har sin givna plats men där det också finns utrymme för så mycket mer. Här får vi följa familjen Frank, pappa Otto, mamma Edith, storasyster Margot (född 1926) och Anne (född 1929), från att de bor i Frankfurt och hur deras situation förändras i samband med att nazisterna kommer till makten. Otto som är en klassisk patriarkalisk familjefader inser i tid att det börjar bränna under fötterna och flyttar först själv till Amsterdam redan 1933 och den övriga familjen flyttar först 1934.

I Amsterdam bygger Otto upp sin affärsverksamhet igen och har en förhoppning om att Holland när krigsmolnen hopar sig över Europa ska förbli neutralt precis som under första världskriget. Familjen assimilerar sig i Amsterdam och Margot och Anne känner sig mer som holländare än tyskar. När kriget väl drabbar Holland finns det en förhoppning om att det ändå i slutändan ska bli bra, att fly på nytt är inte aktuellt. Men snaran dras sakta men säkert åt på de holländska judarna och Otto börjar förbereda ett gömställe på Prinsengracht 263 där han driver sin firma. När sedan Margot får en inkallelse om arbetstjänst i Tyskland beslutar sig familjen att gå under jorden i början på juli 1942. De följs en vecka senare av ytterligare en familj (Pels) och en äldre herre (Fritz Pfeffer) i november samma år.

Det är under denna vistelse som Anne Frank börjar skriva dagbok. En dagbok som är betydligt mer innehållsrik, analyserande och välskriven än vad jag hade trott. Här ger Anne uttryck för sina känslor och är väl medveten om världen utanför som hon med en känsla för detaljer i både fakta och rykten skriver ner. Dagboken blir liksom en tillflyktsort för henne och de känslor hon sitter inne med. Anne brottas också med sin mognad/pubertet och hennes relation till sin mamma är inte friktionsfri, hon är mer pappas flicka än mammas flicka. Självklart påverkar situationen de befinner sig i relationen, inte bara till sin familj utan även till de andra i gömstället.

I drygt två år lyckas familjerna hålla sig gömda innan de avslöjas i början på augusti 1944, av vem har inte kunnat fastställas. Familjen flyttas först till Westerbork och i början på september deporteras familjen till Auschwitz. Man vet inte så mycket om deras vistelse i Auschwitz mer än att Margot och Anne deporteras till Bergen-Belsen i oktober 1944 för att utnyttjas som slavarbetare. Mamma Edith dör i Auschwitz i januari 1945 medan pappa Otto överlever Auschwiitz och befrias av ryssarna samma månad. För Margot och Anne blir Bergen-Belsen deras sista anhalt och de dör i mars 1945. Efter kriget återvänder Otto till Amsterdam där goda vänner räddat inte bara dagboken utan även lösa blad som Anne skrivit. Otto ger sedan ut en redigerad version av dagboken och anteckningar och resten är så att säga historia.

Den här boken är välskriven och den blir aldrig tråkig. Förutom familjen Frank så ges stort utrymme även för andra familjemedlemmar och vänner till familjen och tillsammans bidrar de till att skapa en helhet. Det jag saknar och som jag retar mig på är att själva arresteringen utlämnas av skäl jag inte känner till. Det finns ju vittnen, bl.a. Otto. Jag måste erkänna att Anne Frank var intressantare än jag trodde och jag skulle inte bli förvånad om jag kommer på mig själv att läsa den oredigerade versionen av dagboken och anteckningarna.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Horrocks
Fänrik
Fänrik
Inlägg: 845
Blev medlem: 30 jan 2010 01:21
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Ingenjör
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Horrocks » 27 nov 2018 12:09

j22.jpg
j22.jpg (22.88 KiB) Visad 741 gånger
Snubblade på en liten guldklimp i form av Flyghistorisk revy om FFVS J22, den svenska nödlösningen för att få fram ett (någorlunda) modernt jaktplan under 2VK. Trevlig och matnyttig skrift som innehåller de flesta aspekter kring projektet, både rent tekniska men också de ekonomiska, politiska och militära.

Även om grundkonceptet redan fanns hos konstruktören Bo Lundberg (fd Sparmann, fd Götaverken) så var det först när inköpen från USA stoppats och det något år senare blev uppenbart att man inte skulle få köpa tillverkningslicens för Messerschmitt Bf 109 från Tyskland som projektet officiellt startades.

Under förutsättningarna var det en bedrift att relativt snabbt få fram ett fungerande jaktplan utan att använda kritiska råvaror som aluminium (som var dedikerat till SAAB:s projekt och man fick inte använda SAAB:s leverantörer). Dessutom fick man inte ta någon personal från SAAB (vilket dock skedde lite i smyg). Istället blev det ett hopplock där alltfrån Hägglunds (röramen), NK:s möbelfabrik (björkfanerpanelerna), Tibo verkstäder, mfl, mobiliserades. Ett kapitel för sig var anskaffning av motorer, Pratt & Whitney R-1830 Twin Wasp, som till slut löstes genom genom en kombination av att köpa tyskt krigsbyte från Frankrike samt ren pirattillverkning.

Den skrevs tidigt 1980-talet då många av de inblandade fortfarande var i livet och mycket av informationen är från förstahandskällor. Delar är också skrivna av dem som var med, t ex beställaren vid Flygförvaltningen, Nils Söderberg, eller baseras på intervjuer av just Bo Lundberg strax innan denne gick bort.

Till skillnad från en del andra böcker om svenskt flyg så är det inte en ren hyllningsskrift - det konstateras att planet var omodernt när det väl kom ut på förband och flygegenskaperna i hög hastighet var tveksamma, hastigheten ca 50 km/h långsammare än senaste versionerna av Bf109, Spitfire, mm och stighastigheten för långsam. Det upplevdes ändå som ett lyft för de svenska jaktpiloterna som konverterade från gamla J8, J9, J11 och något modernare men opålitliga J20. Men när man något senare började fasa in J26 Mustanger i stor skala blev det uppenbart hur snabbt utvecklingen hunnit gå. En amerikansk pilot som fick möjlighet att testa J22 beskrev det som miserabelt. De svenska piloternas omdöme var mer positivt, även om de snabbt insåg att det var chanslöst mot de samtida tyska, brittiska och amerikanska jaktplanen annat än under speciellt gynnsamma förutsättningar

Generellt kul läsning, faktaspäckad och med bra bildmaterial.
Everyone's a pacifist between wars. It's like being a vegetarian between meals.

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 787
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 04 dec 2018 14:53

Barsky.jpg
Barsky.jpg (19.14 KiB) Visad 711 gånger
En helt ok och lättläst bok om en KGB agent som aldrig fick till det i USA utan förblev en klassisk sovande agent i väntan på ett amerikanskt pass som han aldrig fick. Jack Barsky, eller Albrecht Dietrich som var hans riktiga namn, var en östtysk medborgare som lite slumpmässigt blev rekryterad av KGB under sin studietid i Jena, Östtyskland. Han attraheras av locktonerna och som övertygad marxist-leninist ser han också en möjlighet att få bidra till en bättre värld genom att infiltrera den bittre fienden USA, kapitalismens högborg och roten till allt ont.

Spion (agent) utbildningen är en långdragen historia och tämligen händelsefattig men ses ändå som lockande och det medför ju vissa privilegier, framförallt ekonomiskt. Nackdelen är att författaren blir tvungen att börja ljuga för nära och kära för att inte avslöja vad han ägnar sig åt. Något som faktiskt tär på författaren men som han ändå övervinner för vad han anser vara ett högre ideal. Hans tid som agent blir ändå ganska harmlös, han hankar sig fram i "fiendeland" och arbetar sig uppåt på karriärstegen och stiger i de sociala graderna. Författaren arbetar i tvåårsperioder för att däremellan återvända "hem" till Sovjetunionen för några veckors "semester" innan det är dags att återvända.

Författarens tid i USA blir ju aldrig riktigt dramatisk eftersom han aldrig lyckas komma åt något viktigt mer än rapporter om sina arbetskamraters livsstil och åsikter. Mer dramatiskt än hemliga tecken, signaler, lämningsplatser och kortvågsradio blir det inte. Till slut verkar tristessen och det faktum att Sovjetunionen sakta men säkert förfaller samt att författaren börjar få smak på den amerikanska livsstilen gör att han vill bryta allt samarbete med KGB, lägg därtill att han skaffat sig familj. Så när han får order om att återvända till Sovjetunionen så ljuger han helt enkelt ihop en historia och stannar kvar i USA, utan att KGB vidtar några åtgärder.

Han är alltjämt i USA på falska grunder och FBI är honom på spåren och till slut fångas han in. Men han blir inte gripen utan mer förhörd och ses inte som något hot och bedöms heller inte ha åsamkat USA någon skada. Han fortsätter sitt leverne i USA med allt vad den amerikanska drömmen hör till, familj, äktenskap, skilsmässa, karriär, förortshus, två bilar och till råga på allt blir han djupt religiös. Det går inte att missa att det i texten finns en religiös underton om att vägen till frälsning går genom Jesus. Men ok, boken är lättläst, delvis intressant men absolut ingen höjdare. Livet som spion (agent) visade sig i alla fall i detta fall vara fullständigt oglamoröst och händelsefattigt.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 787
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 31 dec 2018 17:26

paris.jpg
paris.jpg (58.07 KiB) Visad 662 gånger
Den här boken får avsluta min aktivitet på forumet för det här året och jag gör det faktiskt i dur. Den här boken tar vid där boken D-dagen av samme författare avslutas fast den här gången tar han hjälp av sin fru. Ska erkänna att böcker om länder, städer eller vad det nu må vara där kriget ersatts av politiken (omvänt Clausewitz alltså) inte känts så intressanta. Bara att gå till sig själv där upptakten till andra världskriget alltid varit intressant medan det motsatta känts si så där. Varför vet jag inte, det borde ju rimligtvis vara intressant att även läsa om hur ett land eller som i det här fallet en stad (och land) hittar tillbaka till en form av politisk stabilitet och det är just det som den här boken gör.

Boken tar egentligen fart innan stridigheterna avslutats eftersom det var många som var intressanta av makten efter att tyskarna sparkats ut, inte minst kommunisterna som uppenbarligen var en stark maktfaktor i kölvattnet av befrielsen och vädrade morgonluft. Stalin var dock måttligt road av de franska kommunisternas ambitioner och framgångar, han var fullt medveten om både USA:s och Storbritanniens antikommunism och ville inte att ett kommunistiskt Frankrike skulle föra USA och Storbritannien i händerna på Hitler i krigets slutskede. Samtidigt fanns det en oro i Frankrike under åren efter kriget att sovjetiska stridsvagnar skulle inta Paris, kommunistskräcken var påtaglig, minst sagt.

Förutom kommunistskräcken så tar boken upp det som författarna kallar det Fransk franska kriget och som syftar till Frankrikes uppgörelse med sig själva och inte minst Vichyregimen. En inte helt okomplicerad faktor eftersom många franska medborgare hade anpassat sig till ockupationen och t.o.m. aktivt stött den. Allt ifrån angiveri, affärer, fraternisering och kollaboration där landet direkt efter befrielsen kände sig nödgat att ställa allt och alla till svars om det så endast fanns en svag misstanke om kollaboration vars innebörd vidgades till att omfatta allt och inget. Förutom juridiska spörsmål så fanns det även ekonomiska utmaningar att ta hand om efter fyra år av ockupation. Det var egentligen brist på allt möjligt för den gemene fransmannen.

Sedan har vi ju självklart Charles de Gaulle som hade förmågan att både splittra och ena allt och alla på en och samma gång. Gaullisterna var som sagt inte de enda politiska grupperingarna som var intresserade av makten. Den så hyllade motståndsrörelsen var också en brokig skara som sällan drog jämt nu när tyskarna inte längre fanns kvar att enas kring. I Paris fanns också kulturella personligheter som Hemingway, Sartre och Picasso som även de drogs med i politiseringen och gav uttryck för åsikter. Amerikanarna sågs också som profitörer vars dollar gjorde dem väldigt köpstarka och kunde därmed lägga beslag på både varor och fastigheter som vanliga fransmän endast kunde drömma om.

Det är en omfattande bok med oerhört mycket detaljer och fakta, men jag har sagt det tidigare att Beevor besitter förmågan att förmedla detaljrikedom och fakta till en nivå där det ändå flyter på textmässigt, men det blir lite på gränsen. Det var onekligen en turbulent tid med många ismer som var och en förtjänas att förklaras i den miljö de växte fram i och formades i. Paris var och är en mångfacetterad stad där politiken och kulturen likt staten och kapitalet sitter sida vid sida redo att brisera och omkullkasta det som den anser är i dess väg.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Waldo
Kapten
Kapten
Inlägg: 1473
Blev medlem: 03 sep 2006 19:11
Kön: Man
Från: Uppsala
Militär Grundutb: Frisedel
Intresse: Andra världskriget
Ort: Uppsala
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Waldo » 01 jan 2019 08:11

Då inleder jag min aktivitet 2019 med att tacka dig Leningrad för alla bokrecensioner här på forumet. Dom har varit till god hjälp vid val av nya böcker. Tackar! :)

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 787
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 01 jan 2019 11:12

Tack så mycket Waldo. Nästa bok är redan påbörjad.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Sonderling
Sergeant
Sergeant
Inlägg: 268
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 01 jan 2019 13:47

Instämmer och jag läser just nu Hitlers Munchen av Svante Nordin som Leningrad recenserade häromsisten. Mycket bra och ger mig en inblick i det kaos som uppstod efter vk1. (Har kommit till kapitel om 1919.) En lite bit Bayersk historia får man på köpet också.

Sonderling

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 787
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 28 jan 2019 18:48

quisling.jpg
quisling.jpg (54.05 KiB) Visad 526 gånger
Det tog mig ungefär en månad att ta mig igenom den här biografin om Vidkun Quisling och jag skulle egentligen inte haft något emot om det fortsatt en månad till, så bra och intressant var boken. Boken är från 1993 och jag har sällan läst en bok som är så skriven utan yttre påverkan. Med det menar jag att författaren konsekvent boken igenom inte låter sig påverkas av historiens dom över denna föraktade person som t.o.m. blivit ett internationellt verb. Om Quisling var intelligent så skriver han det, om Quisling var skicklig så skriver han det, om Quisling förtjänar beröm så skriver han det, om Quisling blivit orättvist behandlad/tolkad så skriver han det, om Quisling blivit missförstod så skriver han det, ja ni fattar, och han gör det på ett sätt som inte på något vis hyllar Quisling, försvarar Quisling, eller att det skulle finnas en alternativ historia, eller att det finns en dold agenda med syfte att rehabilitera Quisling. Nej, författaren är helt enkelt förbaskat saklig och objektiv vilket är en bedrift i ett ämne där det annars är lätt att texten infekteras av det kollektiva minnet.

För egen del så kände jag inte till Quisling och Nasjonal samling (NS) så där väldans mycket. Har aldrig riktigt varit intresserad av vare sig Quisling eller NS så jag tog mig an boken utan förväntningar och kanske t.o.m. så att jag var skeptisk till bokens ca 450 sidor. Men där fick jag tji så det stod härliga till. Boken är oerhört intressant och den höll mig fängslad nästan kväll efter kväll. Quisling var av god börd och kom från en aktad familj, han var intelligent och framgångsrik i stort sett vad han än företog sig. Han var officer med en spikrak karriär framför sig, han var på uppdrag i Ryssland/Sovjetunionen och blev därigenom kanske Norges mest kunniga person om det stora landet i öster. Han hittade sin fru i Ukraina, han hade ett gott samarbete med Fritjof Nansen, han var försvarsminister i början på trettiotalet, ja överlag var han en aktad man, självklart fanns belackare som det gör för alla politiker.

Men sen hände det, han blev en nationalromantiker där det germanska sammanflätades med hotbild om att den västerländska kulturen hotades av inte bara bolsjevismen utan även av judendomen. Därmed så flörtade han öppet med Hitler och dennes nazism. Han bildade NS men partiet blev aldrig någon framgångssaga han hoppats på. Han fick helt enkelt vänta till Norge ockuperades av tyskarna men han lyckades heller aldrig förena sig politiskt med nazismen. Han blev en lakej i tyskarnas ögon, en person som inte hade något folkligt stöd och som därmed inte kunde få tyskarnas stöd. Han blev därigenom tyskarnas och rikskommissarien Josef Terbovens ofrivillige nickedocka. Quisling försökte ett oändligt antal gånger komma överens med både Hitler och Terboven utan att lyckas med det han själv önskade, ett fredsfördrag med tyskarna där han själv kunde driva en politik så som han själv ansåg vore det bästa för Norge. Av detta blev det inget och han kom istället att bli synonym med förräderi och han dömdes också till döden på hösten 1945.

Jag sticker ut hakan och säger att det här kan nog vara en av de absolut bästa biografierna jag läst. Författaren hittar en bra balans mellan Quisling och det samhälle han verkade i, bara det att Hitler och hans nazism inte nämns förrän efter ca 100 sidor är en bedrift. Varför då, jo, av den enkla anledningen att författaren finner ingen anledning att kasta in Hitler i en kontext då denne inte är relevant.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Trismegistus
Hedersmedlem
Hedersmedlem
Inlägg: 2677
Blev medlem: 16 dec 2005 20:27
Från: Västmanland
Militär Grundutb: Luftvärnet
Intresse: Samlande
Ort: Västerås
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Trismegistus » 28 jan 2019 19:06

Kan bara hålla med, det är en riktigt bra biografi som av någon anledning hamnat lite i skymundan. Jag kommer ihåg att denna fanns med på bokrean för bra många år sedan så den finns definitivt i bokhyllan hos många - om än oläst.

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 787
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 29 jan 2019 09:27

mcnab.jpg
mcnab.jpg (69.82 KiB) Visad 516 gånger
När jag började läsa böcker på allvar i början på nittiotalet var Bravo två noll av Andy McNab en av de första jag läste. Minns att jag tyckte den var oerhört intressant och den fick mig att på allvar inse tjusningen med böcker. För mig blev det en tradition att läsa alla böcker som McNab (och Chris Ryan) skrev och som gavs ut på svenska. Framförallt allt självbiografierna läste jag med tjusning medan hans romaner om hjälten Nick Stone är sisådär. Men traditioner kan vara svåra att överge och jag ser dem som ett avbrott långt ifrån den vanliga lektyren. Vet att böckerna kom ut med jämna mellanrum, men under de senaste sju åtta åren har det varit tämligen svältfött med svenska utgåvor. Därför blev jag smått glad när jag såg att denna precis kommit ut och beställde den omgående. Dessutom så verkade den vara av biografisk karaktär och som jag skrev, det är då McNab är som bäst.

Men nej, den är tydligen skriven för personer med lässvårigheter på gränsen till övertydlighet. Lite som McNab själv var som tonåring i sjuttiotalets London ständigt i klammer med rättvisan och med ett övertrasserat skolkkonto. Kort sagt är det en mycket kortfattad och mer än lättläst biografi på 116 sidor som jag läste ut på drygt en halvtimme. Därmed blev jag besviken, kanske mer på mig själv att jag inte tog reda på detta. Klart är i alla fall McNab försöker nå ut till de som likt han hade problem med både rättvisan och skolan i tidigare år. Hans budskap är att om han kan så kan alla andra, oavsett vilken bakgrund och vilka lässvårigheter de har.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 787
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 08 feb 2019 09:08

living.jpg
living.jpg (23.66 KiB) Visad 465 gånger
Adolf Hitler har ju blivit en person som vi aldrig lyckas bli färdiga med eller få nog utav. Han fascinerar och skrämmer oss på en och samma gång och det verkar inte finnas någon aspekt eller detalj av karln som inte skulle kunna vara intressant hur trivial den än må vara. Vi blir helt enkelt inte kvitt karln och frågan är egentligen om vi vill bli kvitt karln, jag tror banne mig inte det. För varför skulle det annars finnas en marknad för en bok som denna om tre obetydliga personer vars avtryck historien består i att de av en slump råkade hamna i tjänst hos den person som på sätt och vis blivit ondskan personifierad.

Krause, Döhring och Plaim tjänstgjorde alla i Hitlers hushåll vars uppgift var att säkerställa att allt sköttes så som Hitler önskade. Oavsett om det gällde färgen på Hitlers strumpor eller att mineralvattnet var av rätt märke. I denna bok får vi veta allt som vi egentligen inte behöver veta, hur stolen intill Hitlers sovrum var placerad och hur tidningarna skulle läggas på stolen så att Hitler endast behövde sträcka ut armen för att komma åt tidningarna, vilka blommor som skulle placeras ut, hur sängen skulle bäddas, vilket märke Hitlers rakblad var av, vilket tvålmärke han använde, att Hitlers favoritfärg var grön, hur slipsen skulle knytas, hur maten skulle serveras, hur Hitlers (och Eva Brauns) rum skulle städas, hur pyjamasen skulle strykas osv. Ja, läsaren får inte bara följa med in i Hitlers och Eva Brauns sovrum utan våra ciceroner tar t.o.m. med oss in i byrålådorna och badrumsskåpen och vilket gör att vi bokstavligen kommer bokens huvudaktörer in på bara skinnet.

Hitler var också en enorm vanemänniska som egentligen avskydde förändringar i hans direkta omgivning och detta gällde det som hushållerska/hushållare att vara fullt medveten om. Att självmant ändra rutiner var inte att tänka på. Förutom detaljer ges också anekdoter, bl.a. hur Krause och Hitler gjorde stan inkognito en kväll i München eller hur Plaim passade på att prova Hitlers tofflor när hon städade hans sovrum. Det mesta utspelas på Berghof och detaljerna kring husets inredning och övrigt tjänstefolk lämnar inget att önska. Gemensamt för dem alla är att de hade en enorm respekt/fruktan för Bormann, tyckte att Hitler var charmig, givmild och omtänksam om än lite lynnig emellanåt. Eva Braun var i egenskap av husets härskarinna en mer mäktig kvinna än vad man skulle kunna tro.

Är det en intressant bok då? Ja, jag älskar sådana här böcker och jag önskar att det fanns mer utav dem. Det kanske det gör, bara den här gavs ut på engelska 2018, och vem vet, det kanske finns fler liknande böcker på tyska som väntar på att översättas. Personligen kommer jag aldrig få nog av böcker om Hitlers privatliv, Berghof och personer i hans absoluta närhet.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 787
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 16 feb 2019 12:34

gestapo.jpg
gestapo.jpg (29.96 KiB) Visad 404 gånger
Den här boken tror jag kom ut första gången nån gång på femtiotalet och var kanske den första boken om Gestapo som nådde ut till en bredare publik. Crankshaw var ju en mångfacetterad författare vars huvudsakliga område var Sovjetunionen men även han kunde inte undgå den organisation som på sätt och vis fått symbolisera den nazistiska ondskan. Nånting säger mig att jag redan har läst boken men det var i så fall nån gång på nittiotalet så då var det väl dags att fräscha upp minnet. Man skulle kunna säga att boken är en biografi över Gestapo som följer en kronologisk ordning från begynnelsen i det preussiska inrikesministeriet till Nürnberg.

Liksom inom hela den nazistiska maktstrukturen där ledarprincipen härskade fullt ut var Gestapo inget undantag och intriger och allianser var mer regel än undantag. Ensam var inte stark utan det gällde att ha fingertoppskänsla vart vinden blåste och anpassa sig för att inte själv falla offer. Även själva maktstrukturen inom Gestapo var snårig som gjorde det svårt för dem som arbetade inom den att ens själv veta vad som gällde, men å andra sidan är ju detta ett kännetecken för ledarprincipen. Crankshaw gör ett bra jobb att lotsa läsaren igenom denna djungel av outtalade maktförhållanden och strukturer.

Bokens tyngdpunkt ligger ändå på krigsåren där Gestapo fanns överallt, inte alltid synligt, men ändå närvarande. På östfronten kunde de gå fram mer godtyckligt och brutalt än vad de kunde på västfronten. Himmler förstod att Gestapo på sikt kunde skaffa sig en maktbas där t.o.m. hans egen makt skulle kunna undermineras. Därför höll han bl.a. Gestapo utanför koncentrationslägren för att de inte skulle växa sig för starka. Detta trots att Himmler i själva verket var Gestapos högsta chef. Synd att inte Gestapochefen Heinrich Muller får större utrymme i boken men det verkar som förgjort att få fram material om karln som varit försvunnen sedan krigsslutet. Crankshaw gör också mindre analyser av ledande personer inom Gestapo eller personer som haft en stark koppling till Gestapo såsom Nebe, Diels, Daluege, Schellenberg, Heydrich, Eichmann, Kaltenbrunner, Ohlendorf, m.fl.

Boken är väldigt lättläst och förhållandevis kort (ca 250 sidor) men ändå detaljrik utan att det blir snårigt. En skör balansgång som långt ifrån alla författare mäktar med. Enda gången det blir lite för mycket är när författaren summerar det hela, ett stycke som blir alltför långdraget och som inte riktigt hittar fram. Överlag tycker jag det är intressant att läsa böcker som skrevs tätt inpå händelserna den vill utforska. Flera av huvudpersonerna var vid liv när boken skrevs och Crankshaw lyfter gärna fram f.d. Gestapo medlemmar som under femtiotalet var verksamma i Västtyskland, på flykt eller hade okänt öde. Men som läsare får man också vara beredd på att det som skrevs på femtiotalet senare har visat sig vara mindre sant utan att det för den saken skull innebär att vi måste revidera om historien.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 787
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 13 mar 2019 14:49

Schellenberg.jpg
Schellenberg.jpg (25.93 KiB) Visad 323 gånger
Tänkte att när jag ändå var inne på Gestapo så är ju inte steget långt till SD och Walter Schellenberg som var chef för SD utland. Schellenberg var advokat som likt många andra bildade unga män sökte sig till SS för att göra karriär. Som alltid med memoarer så är det ju en subjektiv berättelse där författaren har sina skäl till att framställa sig så som den önskar att läsaren ska uppfatta det. Detta är inget unikt utan gäller alla oavsett vilka det är, snäll som god, ful som snygg, dum som smart. Jag tog mig an boken medveten om detta men jag måste säga att jag tycker han lyckas hålla sig inom rimlighetens gränser. Visst, han verkar inte reflektera över vilka RSHA egentligen var och vad de gjort sig skyldiga till. Schellenberg ser sig som en underrättelseofficer som lika gärna kunna ha tillhört vilket annat land som helst men nu råkade det vara Nazityskland. Han är smart nog att inte beröra judarna mer än i förbifarten och hans fåordighet om detta vittnar nog mer om taktik än något annat. Han är också totalt tyst om 20 juli attentatet, vad nu det kan bero på.

Han lyfter gärna fram att han hållit sig inom anständighetens ramar och fördömer de gånger det kommit till hans kännedom att övervåld använts inom hans ansvarsområde. Det finns väl skäl till att vara skeptisk till hans medmänsklighet av den enkla anledningen att som chef inom RSHA så förväntades du inte visa medmänsklighet mot de som den stat du tjänar vill illa. Läsaren får ta del utav flera uppdrag och ärenden som Schellenberg skickades iväg på. Han förväntades kunna allt och känna till allt som rörde hans område och han var antagligen ovärderlig för både Himmler och Heydrich.

Bokens behållning är annars alla de privata möten Schellenberg hade med Himmler, Heydrich, Hitler, Gestapomuller, Kaltenbrunner, Bormann och Ribbentrop, både officiella och inofficiella. Störst respekt och förtroende hade han för Heydrich, Himmler var omständig och vankelmodig, Gestapomuller var en slug och farlig person som med Schellenbergs egna ord hatade honom. Schellenberg hävdar också att Muller i ett privat samtal erkände att han vurmade för kommunismen. Att han flydde till Sovjet efter kriget och dog 1948, vilka bevis han har för detta ges dock inte. Mellan raderna kan man också läsa att det inte var helt otänkbart att både Himmler och Gestapomuller hade ett finger med i spelet när Heydrich mördades.

Ribbentrop tyckte han inte alls om (vem gjorde egentligen det), en riktig dumbom och smilfink som inte förstod vidden av sina förslag. Kaltenbrunner likaså, en drasut med dålig andedräkt och tandstatus att t.o.m. Hitler sade åt honom att söka hjälp, allt enligt Schellenberg. Bormann aktade han sig noggrant för att inte hamna på kant med, då kunde sluta riktigt illa. Intrigerna löper som en röd tråd genom hela boken och det gällde att hela tiden vara på sin vakt. Schellenberg hade också mycket kontakt med Sverige som han besökte ett flertal gånger. Han lägger ner mycket tid på att i detalj beskriva hans möten med Folke Bernadotte i krigsslutet och vill på så vis lyfta fram sig själv som en fredens man. Men precis som Himmler och även kanske Bernadotte så hade Schellenberg en övertro på sig själv som fredsmäklare.

Boken är mer välskriven än vad jag hade förväntat mig och kapitlen är lagom långa och överlag väldigt intressanta. Det märks att Schellenberg var van att författa vilket gör att de knappa 500 sidorna aldrig blir tråkiga och det var med viss nedstämdhet jag tvingades inse att den var slut. Den slutade dessutom alldeles för tvärt på Bromma flygplats där Schellenberg fick vetskap om att hans tjänster inte längre var önskade. Inget om tiden efter kriget, inget om rättegången, ingen personlig reflektion, ingenting.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst