Vilken bok läser ni just nu?

Här diskuteras filmer, dokumentärer, serier, spel, böcker, tidskrifter och hemsidor med anknytning till militärhistoria.
Kategoriregler
Du använder väl "spoilertaggen"
Spoiler:
när du nämner slut och viktiga händelser i filmer och serier?
Skriv svar
Sonderling
Sergeant
Sergeant
Inlägg: 255
Blev medlem: 19 jul 2013 07:33
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Annat
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Sonderling » 07 nov 2018 19:13

En fågel har viskat i mitt öra att ovanstående bok inhandlats i julklapp åt mig. (från Svenska Julförlaget dvs jultidningar som grabben säljer.)

Nåväl:
Lånade Ernst Junger, I stålstormen på den lokala bibblan.
Jag vet inte var man får allt i från men jag förväntade mig nått slags nationalistiskt krigsförhärligande epos som appellerar till högerextremister?! Därför har jag dragit mig för att låna boken? Så dumt för det var det ju inte alls så. Okej inte Erich Maria Remarque men en då,
Väldigt intressant och beskrivande om första världskriget, fick dessutom svar på en undring jag haft. Jo fartygsartilleri användes i striderna. (Har också undrat varför man inte landsteg bakom Västfronten eller tyskarnas linjer, som i striderna i Italien under VK2 men fått höra att kapaciteten inte fanns.)

Sonderling

PS Just ja läser lite av och till i Peter Englunds färska bok 1918, har ju väntat nästan ett år på den. Var det turbulensen i akademin som försenade?

Användarvisningsbild
Lansen
Överste
Överste
Inlägg: 3309
Blev medlem: 07 aug 2006 06:41
Kön: Man
Från: Dalarna
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Första världskriget
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Lansen » 16 nov 2018 21:08

Englund verkar ha blivit mer kulturgubbe än författare, efter invalet i akademien.

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 770
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 19 nov 2018 21:02

frank.jpg
frank.jpg (36.41 KiB) Visad 109 gånger
Anne Frank har vi alla hört talas om och man kan utan att överdriva säga att det är Förintelsens mest kända offer. Anne Frank har med sin dagbok gett Förintelsen ett ansikte och en spridning som sträcker sig över alla åldrar på ett sätt ingen annan person är i närheten utav. Självklart är jag inget undantag även om jag inte kan komma ihåg när jag för första gången kom i kontakt med henne. Även om jag läst om Anne Frank har jag aldrig läst någon bok om henne, än mindre dagboken. Vet inte varför, men troligtvis är det så att i min värld så har aldrig offren varit prioriterade på samma sätt som förövarna, det är förövarna och strukturen bakom det som gjorde dem möjliga som varit intressant, inte en dagbok som skrevs av en tonårsflicka som höll sig gömd i drygt två år. Först när hon hamnade i Westerbork, Auschwitz och Bergen-Belsen har jag bemödat mig med att ägna henne lite uppmärksam, men först då.

Men nånting sa mig att den här boken kanske skulle vara intressant, det är ju en biografi där dagboken har sin givna plats men där det också finns utrymme för så mycket mer. Här får vi följa familjen Frank, pappa Otto, mamma Edith, storasyster Margot (född 1926) och Anne (född 1929), från att de bor i Frankfurt och hur deras situation förändras i samband med att nazisterna kommer till makten. Otto som är en klassisk patriarkalisk familjefader inser i tid att det börjar bränna under fötterna och flyttar först själv till Amsterdam redan 1933 och den övriga familjen flyttar först 1934.

I Amsterdam bygger Otto upp sin affärsverksamhet igen och har en förhoppning om att Holland när krigsmolnen hopar sig över Europa ska förbli neutralt precis som under första världskriget. Familjen assimilerar sig i Amsterdam och Margot och Anne känner sig mer som holländare än tyskar. När kriget väl drabbar Holland finns det en förhoppning om att det ändå i slutändan ska bli bra, att fly på nytt är inte aktuellt. Men snaran dras sakta men säkert åt på de holländska judarna och Otto börjar förbereda ett gömställe på Prinsengracht 263 där han driver sin firma. När sedan Margot får en inkallelse om arbetstjänst i Tyskland beslutar sig familjen att gå under jorden i början på juli 1942. De följs en vecka senare av ytterligare en familj (Pels) och en äldre herre (Fritz Pfeffer) i november samma år.

Det är under denna vistelse som Anne Frank börjar skriva dagbok. En dagbok som är betydligt mer innehållsrik, analyserande och välskriven än vad jag hade trott. Här ger Anne uttryck för sina känslor och är väl medveten om världen utanför som hon med en känsla för detaljer i både fakta och rykten skriver ner. Dagboken blir liksom en tillflyktsort för henne och de känslor hon sitter inne med. Anne brottas också med sin mognad/pubertet och hennes relation till sin mamma är inte friktionsfri, hon är mer pappas flicka än mammas flicka. Självklart påverkar situationen de befinner sig i relationen, inte bara till sin familj utan även till de andra i gömstället.

I drygt två år lyckas familjerna hålla sig gömda innan de avslöjas i början på augusti 1944, av vem har inte kunnat fastställas. Familjen flyttas först till Westerbork och i början på september deporteras familjen till Auschwitz. Man vet inte så mycket om deras vistelse i Auschwitz mer än att Margot och Anne deporteras till Bergen-Belsen i oktober 1944 för att utnyttjas som slavarbetare. Mamma Edith dör i Auschwitz i januari 1945 medan pappa Otto överlever Auschwiitz och befrias av ryssarna samma månad. För Margot och Anne blir Bergen-Belsen deras sista anhalt och de dör i mars 1945. Efter kriget återvänder Otto till Amsterdam där goda vänner räddat inte bara dagboken utan även lösa blad som Anne skrivit. Otto ger sedan ut en redigerad version av dagboken och anteckningar och resten är så att säga historia.

Den här boken är välskriven och den blir aldrig tråkig. Förutom familjen Frank så ges stort utrymme även för andra familjemedlemmar och vänner till familjen och tillsammans bidrar de till att skapa en helhet. Det jag saknar och som jag retar mig på är att själva arresteringen utlämnas av skäl jag inte känner till. Det finns ju vittnen, bl.a. Otto. Jag måste erkänna att Anne Frank var intressantare än jag trodde och jag skulle inte bli förvånad om jag kommer på mig själv att läsa den oredigerade versionen av dagboken och anteckningarna.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Användarvisningsbild
Horrocks
Fänrik
Fänrik
Inlägg: 842
Blev medlem: 30 jan 2010 01:21
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Ingenjör
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Horrocks » 27 nov 2018 12:09

j22.jpg
j22.jpg (22.88 KiB) Visad 73 gånger
Snubblade på en liten guldklimp i form av Flyghistorisk revy om FFVS J22, den svenska nödlösningen för att få fram ett (någorlunda) modernt jaktplan under 2VK. Trevlig och matnyttig skrift som innehåller de flesta aspekter kring projektet, både rent tekniska men också de ekonomiska, politiska och militära.

Även om grundkonceptet redan fanns hos konstruktören Bo Lundberg (fd Sparmann, fd Götaverken) så var det först när inköpen från USA stoppats och det något år senare blev uppenbart att man inte skulle få köpa tillverkningslicens för Messerschmitt Bf 109 från Tyskland som projektet officiellt startades.

Under förutsättningarna var det en bedrift att relativt snabbt få fram ett fungerande jaktplan utan att använda kritiska råvaror som aluminium (som var dedikerat till SAAB:s projekt och man fick inte använda SAAB:s leverantörer). Dessutom fick man inte ta någon personal från SAAB (vilket dock skedde lite i smyg). Istället blev det ett hopplock där alltfrån Hägglunds (röramen), NK:s möbelfabrik (björkfanerpanelerna), Tibo verkstäder, mfl, mobiliserades. Ett kapitel för sig var anskaffning av motorer, Pratt & Whitney R-1830 Twin Wasp, som till slut löstes genom genom en kombination av att köpa tyskt krigsbyte från Frankrike samt ren pirattillverkning.

Den skrevs tidigt 1980-talet då många av de inblandade fortfarande var i livet och mycket av informationen är från förstahandskällor. Delar är också skrivna av dem som var med, t ex beställaren vid Flygförvaltningen, Nils Söderberg, eller baseras på intervjuer av just Bo Lundberg strax innan denne gick bort.

Till skillnad från en del andra böcker om svenskt flyg så är det inte en ren hyllningsskrift - det konstateras att planet var omodernt när det väl kom ut på förband och flygegenskaperna i hög hastighet var tveksamma, hastigheten ca 50 km/h långsammare än senaste versionerna av Bf109, Spitfire, mm och stighastigheten för långsam. Det upplevdes ändå som ett lyft för de svenska jaktpiloterna som konverterade från gamla J8, J9, J11 och något modernare men opålitliga J20. Men när man något senare började fasa in J26 Mustanger i stor skala blev det uppenbart hur snabbt utvecklingen hunnit gå. En amerikansk pilot som fick möjlighet att testa J22 beskrev det som miserabelt. De svenska piloternas omdöme var mer positivt, även om de snabbt insåg att det var chanslöst mot de samtida tyska, brittiska och amerikanska jaktplanen annat än under speciellt gynnsamma förutsättningar

Generellt kul läsning, faktaspäckad och med bra bildmaterial.
Everyone's a pacifist between wars. It's like being a vegetarian between meals.

Användarvisningsbild
Leningrad
Regementsförvaltare
Regementsförvaltare
Inlägg: 770
Blev medlem: 18 sep 2011 17:59
Kön: Man
Från: Värmland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Re: Vilken bok läser ni just nu?

Inlägg av Leningrad » 04 dec 2018 14:53

Barsky.jpg
Barsky.jpg (19.14 KiB) Visad 43 gånger
En helt ok och lättläst bok om en KGB agent som aldrig fick till det i USA utan förblev en klassisk sovande agent i väntan på ett amerikanskt pass som han aldrig fick. Jack Barsky, eller Albrecht Dietrich som var hans riktiga namn, var en östtysk medborgare som lite slumpmässigt blev rekryterad av KGB under sin studietid i Jena, Östtyskland. Han attraheras av locktonerna och som övertygad marxist-leninist ser han också en möjlighet att få bidra till en bättre värld genom att infiltrera den bittre fienden USA, kapitalismens högborg och roten till allt ont.

Spion (agent) utbildningen är en långdragen historia och tämligen händelsefattig men ses ändå som lockande och det medför ju vissa privilegier, framförallt ekonomiskt. Nackdelen är att författaren blir tvungen att börja ljuga för nära och kära för att inte avslöja vad han ägnar sig åt. Något som faktiskt tär på författaren men som han ändå övervinner för vad han anser vara ett högre ideal. Hans tid som agent blir ändå ganska harmlös, han hankar sig fram i "fiendeland" och arbetar sig uppåt på karriärstegen och stiger i de sociala graderna. Författaren arbetar i tvåårsperioder för att däremellan återvända "hem" till Sovjetunionen för några veckors "semester" innan det är dags att återvända.

Författarens tid i USA blir ju aldrig riktigt dramatisk eftersom han aldrig lyckas komma åt något viktigt mer än rapporter om sina arbetskamraters livsstil och åsikter. Mer dramatiskt än hemliga tecken, signaler, lämningsplatser och kortvågsradio blir det inte. Till slut verkar tristessen och det faktum att Sovjetunionen sakta men säkert förfaller samt att författaren börjar få smak på den amerikanska livsstilen gör att han vill bryta allt samarbete med KGB, lägg därtill att han skaffat sig familj. Så när han får order om att återvända till Sovjetunionen så ljuger han helt enkelt ihop en historia och stannar kvar i USA, utan att KGB vidtar några åtgärder.

Han är alltjämt i USA på falska grunder och FBI är honom på spåren och till slut fångas han in. Men han blir inte gripen utan mer förhörd och ses inte som något hot och bedöms heller inte ha åsamkat USA någon skada. Han fortsätter sitt leverne i USA med allt vad den amerikanska drömmen hör till, familj, äktenskap, skilsmässa, karriär, förortshus, två bilar och till råga på allt blir han djupt religiös. Det går inte att missa att det i texten finns en religiös underton om att vägen till frälsning går genom Jesus. Men ok, boken är lättläst, delvis intressant men absolut ingen höjdare. Livet som spion (agent) visade sig i alla fall i detta fall vara fullständigt oglamoröst och händelsefattigt.
I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst