Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Här diskuteras allt det som berör Andra världskriget i allmänhet.
Skriv svar
Användarvisningsbild
Svensson
Löjtnant
Löjtnant
Inlägg: 1212
Blev medlem: 12 jan 2008 09:43
Från: Västernorrland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av Svensson » 31 jul 2010 08:31

Det är dags att berätta lite om TYSKLAND här i AVK-temat. Jag har gjort det förr, jag hade en tråd om Ernst Jünger i AVK en månad. Nu gäller det mer allmänna ting: tyskt infanteri.

Tyskt infanteri under AVK är en fascinerande sak. Ta bara hur deras kompanier var organiserade i början av kriget; vi ser här alltså 1939 års organisation.

Ett infanterikompani hade en chef plus elvamannastab. Staben utgjordes av signalister (telefon) samt ordonnanser. Något slags underbefäl kunde här behövas, antingen för att chefa denna stabstropp eller som allmän hjälpreda åt kompanichefen. Någon stf kompchef fanns ej, tyskarna körde inte med det systemet och det hedrar dem - för vad ska en sådan stf göra, han tycks mig bara vara en glorifierad sällskapsdam. Behöver man en chef att, säg, leda halva kompaniet (och ordinarie kompc andra hälften) befordrar man bara en plutonchef för den uppgiften.

Att Tyskland ej hade stf kompc må ha berott på befälsbrist. Jag menar, hade man haft USA:s senare överflöd av chefer hade man så klart kunnat förordna att varje kompani skulle ha en stf. Men nu hade man inte det och det gick bra ändå. - Kompanichefen kunde antingen disponera en cykel eller en ridhäst.

Det tyska AVK-infanterikompaniet hade en tross på cirka 25 man. Det var kockar, fyra sjukbärare och ammunitionspersonal samt eventuellt en vapensmed. Plus kvartermästare (trosschef) och ett antal kuskar för att köra de hästkärror som kok och förråd fraktades på. En 2 tons lastbil hade man även.

Kompaniet hade en ksp-tropp om 16 man, med två så kallde "tunga" pjäser. Det betydde "bandmatad MG 34 på trebent stativ". Hade MG:n bara sitt tvåbenta framstöd och ammokassett var det en "lätt" pjäs. Det där ska man inte stirra sig blind på. Man hade sina MG, med eller utan tripod, och det där med ammokassett eller bandlåda var en fråga om tillgång. Idealet, såväl under framryckning som försvar, var bandmatning, dvs bandlåda buren av laddare, och var laddaren för tillfället försvunnen skulle skytten ladda med ammokassetter som han bar själv.

Vad gällde ksp kunde kompaniet även få stöd av bats ksp-kompani. Senare ersattes kompaniets tunga ksp av pv-tropp med pansargevär, alltså en pansarförstöringsgrupp. Kompaniets ksp-tropp ersattes alltså av pv-vapen, för ksp:ar fanns ju även i plutonerna som vi nu kommer till.

Kompaniet hade tre skytteplutoner, vardera med chef plus tre ordonnanser, grk-omgång och 3 x 13 skyttar (alltså varje pluton om 39 man plus stab 4 man, grk 3 man (chef, skytt och laddare med en 5 cm pjäs), med en ksp- omgång om 4 man inräknat bland de 13). Den där 5 cm grk:n var tänkt att överbrygga behovet av granateld bortom handgranaternas räckvidd och hitom 150-m skyddszonen för eget arri, men egentligen var 5 cm grk för klen, ett slöseri med ammo och manskapskraft. Den ersattes senare av gevärsgranater, nyttjande ett slags adapter på gevärspipan och med vapnet ställt i 45 grader eller mer för skjutande av rök, lys och splittergranater.

Plutonernas tyngre materiel forslades på en kärra, en hästdragen vagn.

För kompaniet med alla dessa element blev summan i manskap cirka 185 man plus 4 officerare, kompc plus tre plutonchefer. Notera här att man ej hade stf plutonchefer heller, det var samma princip där som på kompaninivå: behöver man en stf tar man bara sin bästa gruppchef och låter denne befordra en ersättare som gruppchef.

Det var väl en fascinerande historia, så säg!

Ja, visst var det.

Har jag något att tillägga? Jo, detta om sambandet. Detta sköttes som antytt med telefon i kompanistaben, dvs med ledning upp till batstaben, och inom kompaniet med ordonnanser. Radio kunde man snylta på via artilleriets eldledningsradio, om en eldledare råkade vara tilldelat kompaniet.

- - -

Basfakta till denna artikel har jag fått från denna sajt: http://www.bayonetstrength.150m.com/ I övrigt har öst ur mitt eget djupa kunnande, inhämtat i otaliga böcker alltsedan jag lärde mig läsa.

(Nu ser jag att det inte är augusti än, det är ännu 31 juli. Men nevermind, någon måtta på millimetern får det vara...)
This is the astral war and your soul is the battlefield.

Majoren
Löjtnant
Löjtnant
Inlägg: 1027
Blev medlem: 09 jul 2009 21:59
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Pansar
Intresse: Andra världskriget
Kontakt:

Inlägg av Majoren » 31 jul 2010 20:07

Plutch i första plut var stf kompch...

Men - Du glömmer att organisationen ändrades 1943-44, pga förluster i personal. Och att perso9nalminskningen kompenserades till del med ökning av eldkraft (fler ksp, fler kpistar, ak i stället för gevär, 120 mm grk på batnivån, mm, mm.

Användarvisningsbild
Svensson
Löjtnant
Löjtnant
Inlägg: 1212
Blev medlem: 12 jan 2008 09:43
Från: Västernorrland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av Svensson » 01 aug 2010 10:11

Majoren skrev:Plutch i första plut var stf kompch...

Men - Du glömmer att organisationen ändrades 1943-44, pga förluster i personal. Och att perso9nalminskningen kompenserades till del med ökning av eldkraft (fler ksp, fler kpistar, ak i stället för gevär, 120 mm grk på batnivån, mm, mm.
Glömmer och glömmer... Det står ju i början av inlägget "här är 1939 års organisation". Vad som hände sedan tänkte jag berätta idag.

Precis som du nämner Herr Major minskades personalen i infanterikompanierna 43-44, kompenserat av ökning av eldkraft. "Fler ksp, fler kpistar, ak istället för gevär, 120 mm grk på batnivån" osv. Den sista ersatte 80 mm grk så vitt jag vet. Och ak (= StG 44) och kpist (MP 40) kom till respektive ökade; MP:n hade funnits redan i förra fasen men hade då främst gått till grupp- och plutonchefer. Detta påminde om västliga förhållanden där grupp/plutc ex.vis i US Airborne fick Thompson-kpist, manskapet fick den märkliga M1-karbin som bara kunde skjuta enkelskott.

Huvuddelen av manskapet i tyskt infanterikompani hade Karbin m/98, ett 7,92 mm gevär av samma baskonstruktion som svenska M/96 Mauser (som hade kal 6,5). Med tiden ökade alltså antalet automatvapen men det gamla geväret höll sina ställningar. Och visst hade man redan i början tillskott av MG 34, lätt grk och gevärsgranater, och visst ökade antalet MG eftersom. Ändå var infanterikompaniet i sin själ ett slags gevärsklubb, armén i stort var "en etapporganisation för utbildande at gevärsinfanterister" (Gösta Borg). Samme Borg nämner hur kpisten mötte motstånd vid införandet, eftersom "det utskjutande magasinet är störande för ögat vid 'skyldra gevär'". Det säger mycket om konservatismen som rådde.

Geväret var bra på långa stridsavstånd 500-800 meter och däröver, men infanteriets vanligaste stridsavstånd var och är 500 meter och neråt så. geväret är inte så bra för närstrid. Första världskrigets skyttegravsstrider hade dels visat hur bra kpisten kan vara, dels visat att handgranater till viss del är huvudvapnet vid sådana. Mer allmänt så är det granater som fäller avgörandet, inte kulor. Infanterikompaniet ska vara "ett granatskjutande förband" som Borg säger, då gör det nytta. Mer g-granater, mer reklylfria vapen (som den Panserbuchse som senare infördes samt p-skottet Panzerfaust). Och fler eldledare åt artilleriet aäger jag; det israeliska infanteriet 1967 utbildades hårt i målangivning, det är en viktig sak som dels rör kompaniets samordning av eld mot pansar osv, dels rör eldledning åt artilleri. Ju fler eldobservatörer man har framme i linjen desto lättare att leda artillerielden, leda de tunga pjäsernas eld rätt.

Gösta Borg visar också på hur numerären i skyttegrupperna gick ner, från 10-13 man i början successivt ner till 3-mannagrupper på slutet: en chef omgiven av två man. Det var optimalt sa denne Borg som förvisso varit krigskorrespondent, han hade varit på östfronten och sett.

Ska vi snacka utrustning och uniform säger Borg att den klädsel tyskarna drog i fält med 1939-41 var bra för gåbortsärenden men värdelös i fält. Fickfodren var av konfektionsstil, dvs gick sönder om man förvarade mer än ett cigarrettpaket i dem, vapenrocken var för tajt och hade för få fickor. Och vinterutrustning saknades - utom för Waffen SS som hade moderna vindrockar ex.vis redan 1941. Ännu 1941 hade Heer-infanteristen sportutrustning med sig, tänk er det (poplinoverall/motsv). Denna användes som förstärkning mot kylan, hur nu det gick. Men det gick - med tidningspapper, erövrade plagg osv osv. Och hemstickade prylar som sändes ut i december-januari.

Vad gäller plagg så ersattes efterhand i kriget de grå byxorna med hög midja och hängslen av skidbyxor (de kallades så), påsigare byxor med damasker och kängor till. De höga stövlarna med modell från VK1 var nog bra men de var dyra att tillverka, krävde för mycket läder. Till och med de låga kängorna som kom efterhand syddes med vissa delar av segelduk/motsv för att spara läder.

Det var allt för idag. Säkert har jag "glömt" något även nu men detta är ett stort - och intressant - område så jag får säkert anledning att återkomma.

Gösta Borg: Det röda massanfallet. Fahlkrantz & Gumaelius, Stockholm 1951
This is the astral war and your soul is the battlefield.

Användarvisningsbild
PZG12
Överste
Överste
Inlägg: 3094
Blev medlem: 11 jun 2005 21:09
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Reenactment
Ort: De goa götet!
Kontakt:

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av PZG12 » 01 aug 2010 19:22

Svensson skrev:Ska vi snacka utrustning och uniform säger Borg att den klädsel tyskarna drog i fält med 1939-41 var bra för gåbortsärenden men värdelös i fält. Fickfodren var av konfektionsstil, dvs gick sönder om man förvarade mer än ett cigarrettpaket i dem, vapenrocken var för tajt och hade för få fickor. Och vinterutrustning saknades - utom för Waffen SS som hade moderna vindrockar ex.vis redan 1941. Ännu 1941 hade Heer-infanteristen sportutrustning med sig, tänk er det (poplinoverall/motsv). Denna användes som förstärkning mot kylan, hur nu det gick. Men det gick - med tidningspapper, erövrade plagg osv osv. Och hemstickade prylar som sändes ut i december-januari.
Gösta Borg var ju inte ens med så tidigt så vad vet han om detta? Inte den bästa källan kanske..
Har aldrig hört att de skulle ha för få fickor dessutom, 4 st ganska stora fickor? Det klagomålet jag hört från de flesta veteraner jag talat med har varit att den var alldeles för varm på sommrarna och lite osmidig. Men att den skulle vara tajt var pressusiskt men kanske inte så bekvämt. Läs här och titta på bilderna http://www.dererstezug.com/FieldBlouseFit.htm

Det stämmer att manskapet var beväpnade med k98 men det var inte det som gällde. Skyttarna med k98 var endast till för att skydda Mg-omgången som var infanteriets huvudvapen och all taktik baserades runt den. Meningen var att man skulle slå ut fienden med MGn och inget annat.

Sen gick inte kanske grupperna ner till så få man på grund av starka förluster men i grundorgansitationen 1944 tex var 9-10 man.
I don't remember 10 men (in the fall of 1944). I can't remember what we had in France, but when I came back, I know we had only 9 men in a Gruppe. I was a Stellvertretende Gruppenführer, or the assistant commander of the Gruppe. I had a Karabiner and a smoke grenade. Later when I commanded the Gruppe, I had the Machinenpistole. Our Gruppenführer was an Obergefreiter and had a Maschinenpistole and a pair of binoculars. He also had some colored ground-flags to make the American planes think we were on their side, because the American soldiers used them to mark their Stellungs. These he wanted me to carry, and I threw them away later. There was a machine gun soldier and his two helpers. The two helpers carried metal boxes with the machine-gun Gurt (MG belts) in them. Then there was four Schützen with Karabiners. I was supposed to use these four guys to protect the machine-gun. This made 9 men in all, we never had 10. After the first battle you wouldn't even have 9, maybe 6 or so because you would lose some. We might get new guys from other Gruppen that had lost their machine-gun. You never wanted to lose your machine-gun. If you did, they would divide the survivors up and put them into other Gruppen that still had their gun. Of course we wanted to stay together, but after enough of the original gang was gone, it didn't really matter anyway...
..unit strengths had been re-adjusted from the time I was an enlisted man from 10 per Gruppe down to 9 but with an increase in fire-power... First was the Gruppenführer, usually an Unteroffizier, who carried an MP. The MG 1 and 2: the light machine-gun team armed with the MG 42 without the tripod. This team was directed by the Gruppenführer. One man with a Schießbecher, the grenade launching rifle. Another man, the assistant Gruppenführer with a self-loading rifle (semi-auto) with the rank of Obergefreiter who also commanded the other four men who were armed with carbines. This, on paper, was a very effective fighting unit but we did not always have what was on paper. Many times, especially in combat, the Gruppen were only about 5-6 men including the MG team, commanded by an Obergefreiter or Gefreiter. Each man was required to carry an additional 200 rounds in belts for the MG, exclusive of what the 1 and 2 were carrying was 1400 rounds. We tried to recover all of the MGs and other weapons that would give us more fire-power against the Amis (G.I.s). Of course everyone carried as many grenades as he could, very important in hedgerow fighting, and when we could get them Panzerfausts
Interljuver som der Erste zug gjort av veteraner
"Wars can be prevented just as surely as they can be provoked" Omar Bradley

MVH wiSH - Moderator

Användarvisningsbild
PZG12
Överste
Överste
Inlägg: 3094
Blev medlem: 11 jun 2005 21:09
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Reenactment
Ort: De goa götet!
Kontakt:

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av PZG12 » 01 aug 2010 21:56

Geväret var bra på långa stridsavstånd 500-800 meter och däröver, men infanteriets vanligaste stridsavstånd var och är 500 meter och neråt så. geväret är inte så bra för närstrid.
500-800 meter? Det är rena fantasier att man faktiskt skulle skjuta på dessa avstånd med vanlig karbin 98. Varför man utvecklade bland annat k43 och Mp44 var därför att de flesta striderna skedde på avstånd under 100 meter som vanligast. Däremot var ju k98 väldigt pålitlig och träffsäker men man sköt inte på mål över 500 meter bort. Den var om möjligt EFFEKTIV upp till 500 och 800 meter med kikarsikte. Jag vill återigen poängtera att det var MGn som skulle göra jobbet och inget annat.
"Wars can be prevented just as surely as they can be provoked" Omar Bradley

MVH wiSH - Moderator

von Olsson
Fanjunkare
Fanjunkare
Inlägg: 401
Blev medlem: 05 aug 2006 18:23
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Kavalleriet
Intresse: Andra världskriget
Ort: Västra Götaland

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av von Olsson » 01 aug 2010 23:38

Oj, här kom mycket på en gång. Jag kan direkt säga att oavsett om det som skrivs här är hämtat ur Det Röda Massanfallet (GB) eller kommer från Svensson själv finns här mycket som kan diskuteras, en del påståenden är rent av felaktiga.
Ska vi snacka utrustning och uniform säger Borg att den klädsel tyskarna drog i fält med 1939-41 var bra för gåbortsärenden men värdelös i fält. Fickfodren var av konfektionsstil, dvs gick sönder om man förvarade mer än ett cigarrettpaket i dem, vapenrocken var för tajt och hade för få fickor.
Det tyska infanteriet använde under hela kriget uniformer som vanligtvis var tillverkade av vadmal (vävt och behandlat ylle). Vadmal är ett extremt slitstarkt material som ger ett gott skydd mot kyla och väta. Dess främsta nackdel är att det kan bli väldigt varmt sommartid. Samtliga tyska vapenrockar (bortsett från M44) som användes under kriget hade fyra fickor. Två mindre bröstfickor och två stora höftfickor. I varje höftficka kan man säkert få ner minst 3 äpplen (ganska stora alltså) även om vapenrocken skulle vara lite tajt (detta kunde variera). Fickornas in och utsida var tillverkade av samma material (vadmal) och något särskilt "fickfoder i konfektionsstil" existerade inte. Kom ihåg att den tyska uniformen anno 1939 var en produkt av 4 års (1914-1918) skyttegravshelvete, väl beprövad med andra ord.
Och vinterutrustning saknades - utom för Waffen SS som hade moderna vindrockar ex.vis redan 1941.
Alla tyska infanterister var försedda med en långrock 1939. Moderna vindrockar? Dock stämmer det att det var illa stält med riktiga vinterkläder under den första krigsvintern 41/42 då ingen (Hitler) hade räknat med att kriget på östfronten skulle pågå så länge. Inför vintern 42/43 hade armén (Heer) bl a tagit fram en vändbar vadderad jacka och byxa som även kom att användas utav enheter i Waffen-SS. Under hösten 1943 fick Waffen-SS ut egna vinterkläder i vändbart kamouflage.
De höga stövlarna med modell från VK1 var nog bra men de var dyra att tillverka, krävde för mycket läder. Till och med de låga kängorna som kom efterhand syddes med vissa delar av segelduk/motsv för att spara läder.
Kängor med "segelduk" användes på sydligare breddgrader (Afrika och Italien) och benämndes som tropikkängor och var praktiska i värmen. Det hade inget med kostnadseffektivtet att göra.

von Olsson
Fanjunkare
Fanjunkare
Inlägg: 401
Blev medlem: 05 aug 2006 18:23
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Kavalleriet
Intresse: Andra världskriget
Ort: Västra Götaland

Inlägg av von Olsson » 02 aug 2010 00:07

Som wISH mycket riktigt påpekar var en tysk infanteriplutons viktigaste vapen Mg:n (34/42), såväl under anfall som vid försvar.I stort sett ugick all taktik utifrån Mg:n och skyttarnas främsta uppgift var att skydda denna. K98:an hade en effektiv räckvidd på upp till 500m. Den lätta Mg:n (utan lavett) hade en effektiv räckvidd på upp till 1500m.
Gösta Borg visar också på hur numerären i skyttegrupperna gick ner, från 10-13 man i början successivt ner till 3-mannagrupper på slutet: en chef omgiven av två man. Det var optimalt sa denne Borg som förvisso varit krigskorrespondent, han hade varit på östfronten och sett.
Under de tidiga åren skulle en tysk infanterigrupp bestå av 12 man, detta ändrades senare till 10. I verkligheten visade det sig dock att grupperna allt som oftast var färre till antalet.

Hur kan en ifanterigrupp om 3 man anses vara optimalt, vilka är fördelarna? (Alla som har gjort värnplikten vet att detta inte stämmer.)

Användarvisningsbild
Svensson
Löjtnant
Löjtnant
Inlägg: 1212
Blev medlem: 12 jan 2008 09:43
Från: Västernorrland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av Svensson » 02 aug 2010 06:55

Re skyttegrupper på tre man så är det Borgs åsikt att detta skulle vara optimalt. Personligen har jag inga problem med åttamans grupper delade i två omgångar, vardera omgången ledd av gruppchef respektive ställföreträdare.

Men de 13 mans skyttegrupper tyskarna hade från början var nog för stora. Senare kom ju ökad eldkraft med fler automatvapen så att grupperna blev mindre var bara bra.

Sedan har Wish rätt i att den tyska basala vapenrocken inte hade för få fickor. De räckte kanske. Dock vill jag minnas att Borg hävdar att de var för trånga. Och i stort - som von Olsson påpekar - så var vapenrocken ifråga beprövad, slitstark och dann så nog funkade den.

Men re "fickfoder av konfektionsstil" så gällde detta byxfickorna, kommer jag nu på.

Vapenrocken (för att återgå till den) var lite varm under sommaren måhända. Men det, samt det faktum att man förvisso hade långrock av samma kläde/ylletyg, det räckte ju en bit på vintern plus de tillskott man ordnade. Det märkliga är ju att man faktiskt höll ut framför Moskva. De förband som drabbades mest av köldskador och dysenteri hade 25%-iga siffror på det, inte lite - men 75% av truppen klarade sig alltså från detta. Så nog funkade det hela någorlunda.

Sedan Wish så var Borg med under första fasen på östfronten, så nog visste han lite om både det och annat. Han var inte med 1939, sant, men den uniform man hade 1941 var väl i stort densamma som 39:an, rätta mig om jag har fel.
This is the astral war and your soul is the battlefield.

von Olsson
Fanjunkare
Fanjunkare
Inlägg: 401
Blev medlem: 05 aug 2006 18:23
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Kavalleriet
Intresse: Andra världskriget
Ort: Västra Götaland

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av von Olsson » 02 aug 2010 08:55

Re skyttegrupper på tre man så är det Borgs åsikt att detta skulle vara optimalt. Personligen har jag inga problem med åttamans grupper delade i två omgångar, vardera omgången ledd av gruppchef respektive ställföreträdare.

Men de 13 mans skyttegrupper tyskarna hade från början var nog för stora. Senare kom ju ökad eldkraft med fler automatvapen så att grupperna blev mindre var bara bra.
En tysk infanterigrupp bestod vanligtvis av 10 man. (Gruppenführer(gruppchef) x1, MG x3, Schützen, x5, Truppführer x1.)

Av det som har nämnts ovan verkar Gösta Borgs erfarenheter av praktiskt fältliv ha varit väldigt begränsade.

Användarvisningsbild
PZG12
Överste
Överste
Inlägg: 3094
Blev medlem: 11 jun 2005 21:09
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Reenactment
Ort: De goa götet!
Kontakt:

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av PZG12 » 02 aug 2010 15:33

von Olsson skrev: Av det som har nämnts ovan verkar Gösta Borgs erfarenheter av praktiskt fältliv ha varit väldigt begränsade.
Precis, det är just därför jag undrar varför Svensson använder Gösta Borg som källa till sina påstånden istället för en bättre sådan.
"Wars can be prevented just as surely as they can be provoked" Omar Bradley

MVH wiSH - Moderator

Användarvisningsbild
Svensson
Löjtnant
Löjtnant
Inlägg: 1212
Blev medlem: 12 jan 2008 09:43
Från: Västernorrland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av Svensson » 02 aug 2010 16:58

1.

Varför Borg som källa?

Men för mina inledande inlägg utgick jag inte bara från Borg, jag baserade mig även på andra AVK-böcker jag läst sedan 1986 samt siten "bayonet strenght" som jag länkade till.

Men för att tala om Gösta Borg...

Jag medger till exempel att Borgs idé kom tremannagrupper är lite udda. I övrigt anser jag att mannen har ett och annat klokt att säga. Jag har inget till övers för hans politiska åsikter (nazi även efter kriget), och hans idéer om hur svensk armé skulle organiseras och strida har vissa brister (för invecklat, för svårt att lära sig för den genomsnittlige grisbassen), men faktum kvarstår att "Det röda massanfallet" återger ett flertal episoder från östfronten (och några från väst-) som jämte andra källor kan ge en berikande bild av hur det gick till. Boken analyserar det rörliga materielkriget på ett originellt sätt.

Återigen: Borgs ord är inte lag. Men hans bok är läsbar, ja mer än så: här märks ett TEMPERAMENT, och det finner man inte så lätt i litteraturen. Han har en personlig stil helt enkelt. Det må finnas många källor för östfrontskunskap men få av dem har den anda, det pulserande av liv och blod som "Massanfallet" har - "Massanfallet" som, mind you, är en faktabok och inte en roman. Kanske hade den gått ner lättare för herrar von Olsson och Wish om den varit dikt från början till slut? Då hade ni kunnat avfärda den helt.

Borg förde aldrig trupp på östfronten. Men han var bevisligen där. Ett ögonvittne är inte fy skam, om det avstäms med andra förstahandskällor. Borg var där; med honom i 1941-vändan var ju till exempel den där blivande fackförbundsordföranden Johansson (hette han väl). Borg säger om sina frontséjourer så här i förordet:
Det material som nu sammanfattas i "Det röda massanfallet" har i allt väsentligt samlats i Polen/Ostpreussen 1944; intryck från de svåra striderna vid Viborg (Tali) i juni samma år och från Ardennerslaget årsskiftet 1944/45 har varit av stort värde. Dessutom har anteckningar från Vinterkriget 1939-40, från Ukraina 1941 och från Baltikum kommit till användning.
Är detta helt föraktligt? Ska man strunta i vad Borg säger bara för att en eller annan idé från hans penna inte var helt 100?

2.

Boken var förvisso snabbt skriven. Men Borg i sitt förord "anhåller om att detta välvilligt beaktas". Så, återigen, jag har vissa egna reservationer mot Borg men i övrigt är hans bok belysande. Som:

. när han diskuterar "det taktiska undermedvetna", hur bassar har en viss förpräglad bild av hur strid ska bedrivas vilket omedvetet påverkar hur resulatet, dvs stridsuppträdandet blir (dvs inför AVK var bassarna präglade av FVK, oavsett om doktrinen rört sig bort från skyttegravskrig)

. i påståendet att elden, granatelden är det avgörande medlet för strid. Borg skildrar livaktigt hur finkalibrig eld bara är en smärre utfyllanad av brisadmolnen

. i hävdandet av värdet av flankanfall och gruppering i skydd av flankerande berg och skogar, negligerat av tyskarna under reträtten 1944-45 men av behov för svensk tillämpning inför kalla kriget, och detta blev sedan norm i vår eldöverfallstaktik

. i sina synpunkter på hur en chef (komp, bat) ska bete sig, ex.vis ska denne gärna befinna sig långt fram men för den skulle inte i absoluta eldlinjen, nej, att befinna sig i en brännpunkt är det optimala

Jag kan fortsätta. Begrepp som "T-kanal", "vinkelbildning", "terrängsluss" och "zontaktik", allt myntat av Borg, vittnar om ett originellt militärt intellekt. Låt mig bara tillfoga att det inledande kapitlet med "Hur ser det ut vid fronten", med målande skildring av ett ryskt anfall (det som företogs öster om Warszawa sommaren 1944) söker sin like i svensk krigslitteratur. Den följande analysen av hur man överlever i denna eldstorm, ja det är i praktiken vad boken går ut på - att överleva i helvetet. "To hell and back" kallade Ernie Pyle sin resa och en liknande titel kunde "Det röda massanfallet" förtjäna.

För övrigt kan ju den som förstår sig på det här med fysionomier, med det intryck en person gör, kasta en bild på fotot av Borg i någon av Schöns böcker (OBS ni behöver inte LÄSA, bara SE PÅ EN BILD). Kolla fotot på en viss Gösta Borg som med klar blick ser in i kameran: detta kallar jag, allt annat lika, blicken hos en soldat. Han är sinnebilden för soldaten. Därför gillar jag hans bok och hans stil.

3.

Har ni ens läst "Det röda massanfallet"?

Gör det först i så fall.

von Olsson som tvivlar på Borgs fronterfarenhet till exempel, vad baserar sig den på? Knappast på läsning av rader som dessa:
Eldorkanen växer, redan är det dagar - - - tiden är förändrad - - - sekunderna kryper hånfullt över urtavlan - - - splitterregnet brakar ner över en kokande jord - - - du pressar dig mot jorden och gräver med blodiga fingrar - - - luft! - luft! - luft! - och lungorna fylls med damm och spränggas - - - det rusar kallt och glödhett igenom kroppen - ingenting kan bli värre och blir det i nästa bråkdel av en sekund - - -
Dagboksanteckning från den 12 sept 1941; storstrid om brohuvud över Dnjepr

Det röda massanfallet, s 33

Nu står det inte uttryckligt att det är Borg som fört pennan här. Nåväl, den tvivelsjuke får tvivla: för mig är detta rader från en som legat i trotylstormen, i e Borg; stilen, vokabulären och innehållet speglas i en rad andra passager i boken. Och tvivlar ni ännu på att Borg varit vid fronten, läs då det nämnda "Hur ser det ut vid fronten"-kapitlet om striden öster om Warszawa. Jag kan citera om jag orkar. Detta kapitel plus otaliga andra passager visar att Borg varit med, han har konkreta erfarenheter från livet i fält så det räcker och blir över. Kriegsberichter är som sagt inte detsamma som att vara truppförare, jag vet det, men är man ambitiös så inte är det någon manschettsyssla att vara frontreporter.
This is the astral war and your soul is the battlefield.

Användarvisningsbild
PZG12
Överste
Överste
Inlägg: 3094
Blev medlem: 11 jun 2005 21:09
Kön: Man
Från: Västra Götaland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Reenactment
Ort: De goa götet!
Kontakt:

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av PZG12 » 02 aug 2010 17:22

Svensson skrev:Varför Borg som källa?

Men för mina inledande inlägg utgick jag inte bara från Borg, jag baserade mig även på andra AVK-böcker jag läst sedan 1986 samt siten "bayonet strenght" som jag länkade till.
Det är taget men du verkar ha missat helt det vi ville belysa med Mg-34/42, eftersom det var huvudvapnet för infanteriet.
Det må finnas många källor för östfrontskunskap men få av dem har den anda, det pulserande av liv och blod som "Massanfallet" har - "Massanfallet" som, mind you, är en faktabok och inte en roman. Kanske hade den gått ner lättare för herrar von Olsson och Wish om den varit dikt från början till slut? Då hade ni kunnat avfärda den helt.
Vad menar du med detta?

Varför jag är källkritisk är att du påstår att det tyska infanteriets uniform var usel, att SS hade moderna vinterockar osv osv och använder därav Borg som källa. Det har inget med hans insyn i taktik att göra.
"Wars can be prevented just as surely as they can be provoked" Omar Bradley

MVH wiSH - Moderator

Användarvisningsbild
Svensson
Löjtnant
Löjtnant
Inlägg: 1212
Blev medlem: 12 jan 2008 09:43
Från: Västernorrland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av Svensson » 02 aug 2010 17:30

Du har helt rätt Wish i att MG 34-42 var huvudvapnet för infanteriet. Det har jag aldrig bestritt men kanske heller inte poängterat nog. Nåväl, nu säger jag det: understödsvapen med MG i högsätet är vad som räknas, g-skyttar med mera spelar en underordnad roll.

Mitt andra citat: jag belyser vad jag gillar hos Borg. Om sedan vissa påståenden jag gjorde med Borg som källa, som att vapenrocken hade vissa brister, om det nu inte stämmer - well, jag har redan infogat att jag inte ser hans ord som lag så den frågan anser jag utagerad.
This is the astral war and your soul is the battlefield.

Användarvisningsbild
matte_a
General
General
Inlägg: 8615
Blev medlem: 06 mar 2004 03:41
Kön: Man
Från: Halland
Militär Grundutb: Infanteriet/Mek
Intresse: Första världskriget
Ort: Halland
Kontakt:

Re: Tema AVK/augusti: Tyskt infanteri

Inlägg av matte_a » 02 aug 2010 17:41

Den bästa bok jag läst om den tyske infanteristen under WW2 är "Frontsoldaten - The german soldier in World war II" av Stephen G Fritz, rekommenderas till alla med intresse för den enskilde soldatens situation under kriget.
"Whoever said the pen is mightier than the sword obviously never encountered automatic weapons."
General Douglas MacArthur

Lasse
Fänrik
Fänrik
Inlägg: 891
Blev medlem: 18 jul 2004 21:37
Kön: Man
Från: Stockholm
Militär Grundutb: Frisedel
Intresse: Generellt intresse
Kontakt:

Inlägg av Lasse » 02 aug 2010 20:14

Hejsan,

Ang. Gösta Borg som källa. Jag personligen skulle nog anse att han vet vad han talade om. Att han var krigskorrespondent (SS-kriegsberichter) stämmer, men han var även en mycket erfaren frontsoldat och livet som SS-KB var inte helt riskfritt. Hans karriär i snabba drag:

Värnplikt i Sverige, därefter avsked och började jobba hos Tullen, men saknade det militära. Han hade varit stamanställd upp tills dess, och i samband med vinterkriget värvade han sig ganska så snart han kunde. Upplevde därför sina första strider mot rysk trupp som medlem i SFB på Märkajärvi-avsnittet. Återvände hem vid freden och återgick därefter till det militära.

Då Op. Barbarossa inleddes värvade han sig samma dag tillsammans med två andra svenska militärer, Linnér och Rosmark. Detta i Norge, varpå Borg och Linnér slutligen skickades vidare till Tyskland och sedan, eftersom de redan var militärt utbildade ganska snabbt kom till fronten, redan i augusti 1941. Då tillhörde de båda SS-Regimentet "Westland" som ingick i Division "Wiking". Med divisionen stred de sedan fram till oktober 1941, då de båda entledigades och återvände hem. På vägen hem stannade de i Berlin där de till den svenska militärattachén överlämnade en rysk kulspruta, ett antal patroner samt en detaljerad redogörelse för läget på östfronten. De framför där mkt kritik mot SS och hur saker sköttes samt lämnade ett av de antagligen tidigaste vittnesmålen om judeutrotningen och krigsförbrytelser.

Efter att ha återvänt till Sverige fick han ett par dagars vaktarrest eftersom han smitit från sin tjänst men kunde sedan återvända till det militära, där han slutligen togs ut till officersaspirantsutbildning, som han klarade med högsta betyg, varför han var berättigad till en plats på officersutbildningen vid Karlberg i Stockholm. När vänsterpressen fick nys om att en ex-SS soldat skulle få bli svensk officer skrevs det flertalet artiklar om detta, och han ställdes då inför ett ultimatium: Skriva under ett kontrakt p åatt han inte sympatiserade med Tyskland eller ta avsked. Han valde det senare.

Som militär hade han därefter förhoppningar på att ändock bli antagen till officersutbildningen, när detta inte skedde började han överväga att bli finlandsfrivillig igen, eller SS frivillig. Han ansåg dock att det inte längre var gynsamt att bli Finlandsfrivillig, och värvade sig återigen till SS. Där togs han ut till officersutbildningen vid 3. Lehrgang fur germanisches offiziere, en omskolningskurs för utländska officerare vid Junkerschüle Bad-Tölz. Efter avklarad utbildning skickades han till en panzergrenadier-skola för att genomgå plutonschefsutbildning, men förflyttades därefter till SS-Standarte "Kurt Eggers", dvs krigskorrespondentenheten. Bakgrunden var troligen att de artiklar han skrivit för svensk nationell press även fått positiv tysk kritik. Han valde att inte överklaga tjänsten trots att han egetnligen önskade att bli frontofficer eftersom det var en utmärkt chans att lära sig flytande tyska.

I sin roll som SS-KB besökte han sedan flertalet mkt aktiva frontavsnitt:
Narva, Tali-Ihantala, Narva igen, Polen (Radzymin), Warszawa under upproret, Ostpreussen (Ska varit med vid återtagande av byn Nemmersdorf), Ardennerna under ardenneroffensiven och slutligen fick han en placering i Norge fr.o.m. Mars 1945, och kunde sedan återvända hem till Sverige.

Vidare hade han chans att träffa flertalet kända personligheter i tredje riket, b.la. Sepp Dietrich.

Skriv svar

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster